Om Nicklas Astfors

profilbild
Min filmsmak
Action (9 av 10)
Animerat/Tecknat (7 av 10)
Barn/Familj (4 av 10)
Deckare/Kriminal (6 av 10)
Drama (7 av 10)
Historia (4 av 10)
Komedi (8 av 10)
Krig (4 av 10)
Romantik (3 av 10)
Sci-Fi (8 av 10)
Skräck/Mystik (4 av 10)
Svenskt (5 av 10)
Thriller (8 av 10)
Västern (3 av 10)
Äventyr/Fantasi (9 av 10)

Vem är Nicklas Astfors?

Min passion för den rörliga bilden har funnits så länge jag kan komma ihåg (ja, jag vet att det låter klyschigt, men så är det) och det hela började, antar jag, när vår familj införskaffade kabel-tv med en uppsjö av kanaler som visade alla sorters film, och då menar jag verkligen alla sorters.


(Undertecknad och David Prowse.)

Åren gick och runt 1999-2000 så introducerades det häftiga formatet DVD som var det ballaste som hänt sedan mamma sa ja till säljaren som sålde oss kabel-tv:n. DVD:n var ett format där både bild och ljud var så krispigt att man bara kunde dö och dessutom så passade ett flertal företag på att släppa sina gamla klassiker som allt som oftast landade rätt snabbt i ”fyndlådan” hos den lokala mataffären.


(Foto från reportaget om mitt filmintresse i Folket. Foto: C Hjalmarsson)

Åren gick och ju mer vuxen jag blev så började mina nörderier visa sig allt mer när jag började att uppskatta saker som ett DTS-ljudspår på klassikern ”Independence Day” eller att ”Die Another Day” släpptes med ett pappfodral.  Till övriga nörderier kan räknas att jag sett Star Wars – Det Mörka Hotet över 50 gånger (på VHS, ve och fasa), övertalade min flickvän att köra nästan 60 mil enkel resa och semestra i Norrland bara för att kunna gå på Star Wars the Exhibition, att vid vår senaste flytt innehöll ungefär hälften av alla kartonger enbart filmprylar samt att jag åkte till Stockholm och stod utanför Filmstaden Sergel hur länge som helst bara för att kunna få en skymt och förhoppningsvis en autograf av Tom Cruise.


(Undertecknad med Jake Lloyd.)

Som ni antagligen redan har förstått så ligger Sci-Fi mig väldigt kärt och kombineras det med en nypa ”mastodont-film” och en ordentlig näve med budget, ja då är det allt som oftast ett säkert kort på att just den filmen vill ses på den stora duken tillsammans med nära och kära. På senare år har jag även börjat uppskatta andra sorters filmer och speciellt när man har hunnit sett en hel del via recensionerna så har man hittat nya guldkorn, som till exempel de japanska Ghibli-filmerna eller varför inte lite spanska eller för den delen franska filmer. I stort så är jag allätare när det kommer till film, från kortfilmer gjorda på en månads CSN-bidrag till den senaste kioskvältaren med en budget som får Dubais totala BNP att framstå som kaffepengar.

/Nicklas Astfors

astfors's iCheckMovies.com Schneider 1001 movies widgetastfors's iCheckMovies.com Oscar winners widgetastfors's iCheckMovies.com Reddit 250 widgetastfors's iCheckMovies.com 501 Must See widget

Recenserat av Nicklas Astfors

Kill the Messenger

Vid det här laget torde de allra flesta vem Jeremy Renney är, speciellt när han inte bara en gång utan två gånger har blivit Oscarsnominerad, räddat världen med världens mäktigaste superhjältar samt spelat en av modern tids absolut mest populära agenter. Så när det kommer upp en verklighetsbaserad historia med Renner i huvudrollen så väcks mitt intresse direkt. Att det dessutom handlar om ett politiskt maktspel gör att det lite extra intressant då, åtminstone jag blir såväl förargad och förbluffad över vilka stolpskott som har eller än värre är betrodda av befolkningen att bestämma och styra ett område, stad, kommun, stat…

Läs mer
San Andreas

Ingen sommar utan glass, ingen jul utan Kalle och inga katastroffilmer utan Roland Emmerich, trodde jag i min enfald, tji va fel jag hade. Med filmer som ”2012” och ”Day After Tomorrow” så kändes det som att ”alla” så väl publik som Hollywood hade kommit överens om att det är Emmerich som göra alla katastroffilmer oavsett vad, ungefär som att allt i en Michael Bay film förr eller senare kommer att gå det hemska ödet till mötes att bli sprängd, oavsett om man är storybärande karaktär eller en stackars nedärvd teservis från rara söta gammelmormor. Jag ska vara ärlig och…

Läs mer
Kikis expressbud

De som har följt sajten ett tag nu vet att jag tillhör den skara av människor som anser att Studio Ghibli är en av världens bästa när det gäller att skapa fantastiska historier som verkligen trollbinder tittaren och som förmedlar vettiga budskap till tittaren. Jag tillhör även den skaran som tycker att en Ghibli film ska ses med originalljud och med svensk alternativt med japansk undertext, och att det inte är värt/lönt att titta på en dubbad version av filmerna då de allt som oftast blivit misshandlade i dubbningen. Men samtidigt så borde fler än de läskunniga få ta del…

Läs mer
Tomorrowland: A World Beyond

När jag var liten och någon nämnde Disney så var det egentligen bara en sak man tänkte på (eller i alla fall de flesta misstänker jag) och det är vad vi idag känner till som Disneyklassiker och innefattar titlar så som ”Lejonkungen” och ”Skönheten och Odjuret” och så vidare. Men på senare tid så har Disney breddat sitt utbud och då inte endast genom att förvärva Marvel och Lucasfilms utan att även göra mer filmer som Pirates of Caribbean-filmerna banade väg för, nämligen ”Live action” eller ”spelfilm” som det så tjusigt heter på det svenska språket. Och personligen så har…

Läs mer
Klassiker: År 2001 – Ett rymdäventyr

En sak är säker, ”År 2001 – Ett rymdäventyr” är en av de filmer som har lämnat ett oerhört stort arv efter sig och redan innan jag sätter igång filmen för första gången så vet jag att man refererar till filmen i till exempel ”Kung Fury” och ”Open the door”-dialogen som Fury har med sin bils superdator ”The Hoff 9000” (bara där så har man slängt in en honnör till filmen) som är i princip detsamma som i den ordinarie filmen. Sen så kan jag ju även passa på att nämna Richard Strauss ”Also sprach Zarathustra” som används som intro…

Läs mer
Hotell Marigold

Om jag tänker Engelsk film så är det endast två (tyvärr) genrer som dyker upp i mina tankar, det ena är kostymdrama och det andra är feelgood-dramer, och de sistnämnda har jag varit en stor fan av sedan jag för första gången så ”Notting Hill” och ända sen dess så har man lyckats producera mer eller mindre lyckades filmer i samma koncept. Tittar man en närmare titt på den här ensemblen så känner jag hur jag entusiastiskt hoppar till (nästan lite för mycket) med tanke på att precis alla som är något när det kommer till det ädla yrke som…

Läs mer
Johan Falk: Lockdown

I mina tidigare recensioner när det kommer till denna avslutande säsong om Johan Falk så har jag ofta fascinerats över hur man lyckats att leverera gång på gång, med tanke på att svenskproducerat inte stått särskilt högt i kurs (inte nu heller om man tittar på andra aktuella produktioner) men ändå på något magiskt sätt har man lyckats att kringgå den typiska stämpeln svensk film allt som oftast får och som i det stora hela bidragit till att en majoritet av den svenska befolkningen grinar illa om man pratar om svenskproducerad kultur, oavsett om det är film eller musik. (Ett…

Läs mer
Klassiker: Dum & dummare

Tar man en ordentlig titt i backspegeln och går hela vägen tillbaka till 90-talet, så kommer man med största sannolikhet se saker som aldrig skulle tänka sig att använda idag, eller vad sägs om de eleganta pottfrisyrerna som varenda pojke var tvungen att dras med (tyvärr även var så även fallet för er undertecknad) men av de saker som faktiskt kan vara kul att titta tillbaks på är den populärkultur som man konsumerade då. Och det är där som vi finner en bröderna Farrellys berättelse om de inte allt för intelligenta personerna Lloyd och Harry. Det är ju självfallet med en…

Läs mer
It Follows

Sen en tid tillbaka så har det pratats en hel del om ”den” ultimata skräckfilmen och vad många ansåg vara något helt spektakulärt och nydanande när det kommer till skräckfilmsgenren. Personligen så är ju inte den genren en av mina personliga favoriter, men då och då så kommer det faktiskt filmer som till och med jag finner både skrämmande och djävulska på en och samma gång. Och detta är faktiskt inte undantag, i början av filmen så känns det lite udda och konstigt och öppningssekvensen känns väl lite sisådär för att vara ärlig, då den dels känns bara konstig/weird och…

Läs mer
X-Men: Days of Future Past – The Rogue Cut

Vad händer om man tar en av fjolårets största filmsuccéer och så passar man på att slänga in cirka 20 minuter som ingen har sett tidigare och så släpper man om den filmen med ett rekommenderat butikspris på precis under hundralappen? Jo man får ett av den här sommarens absolut mest givna köp när det kommer till Blu-ray formatet. Det som är intressant är hur man lyckats att få en film vars bioversion drog ihop hela 3,7 i betyg på Kritiker att bli ännu bättre än tidigare, och det endast genom att man lägger till 20 minuter ej tidigare sett material,…

Läs mer