Om Isabelle Hagström

profilbild
Min filmsmak
Action (4 av 10)
Animerat/Tecknat (10 av 10)
Barn/Familj (6 av 10)
Deckare/Kriminal (5 av 10)
Drama (7 av 10)
Historia (3 av 10)
Komedi (8 av 10)
Krig (1 av 10)
Romantik (7 av 10)
Sci-Fi (2 av 10)
Skräck/Mystik (6 av 10)
Svenskt (1 av 10)
Thriller (6 av 10)
Västern (1 av 10)
Äventyr/Fantasi (8 av 10)

Vem är Isabelle Hagström?

Mitt filmintresse började förmodligen med Sagan om Ringen. Nej, förresten, Sagan om de Två Tornen om vi ska vara mer exakta. Min syster hade sett Ringen på bio och var helt såld, jag hade bara hört vagt om den och visste att den var hypad till tusen. När den så släpptes på DVD och VHS köpte min syster den omedelbart och jag såg den såklart, för att se vad det pratades så mycket om. Strax därefter kom Två Tornen upp på bio och jag och en kompis, som också bara nyligen sett första filmen gick och såg den. Sedan var vi fast.

ALLT handlade om Sagan om Ringen en bra tid framöver. Vi pluggade in varenda  skådespelare ( vi snackar inte Ian McKellen och Elijah Wood utan Marton Csokas, Sala Baker osv), lärde oss introt utantill och gick på Två Tornen på bio inte mindre än fem gånger. Självklart var vi även på midnattspremiären av Konungens Återkomst även om vi ”bara” såg den på bio tre gånger. Vi köpte även allt vi kunde komma åt, som spel, kortlekar, actionfigurer, planscher, ”datorprogram” och så vidare.

Vi var som besatta. Sedan fortsatte intresset, vi följde våra favoritkaraktärers skådespelare till nya roller och filmer (Pirates-serien till exempel) och började samla på oss varsin mindre samling med bara deras filmer. Jim Carrey har också varit en favoritskådespelare länge, sedan jag först såg honom i Ace Ventura filmerna när jag var liten. Ja, som ni märker har det ofta varit så att jag kollat på filmer efter vilka skådespelare som är med, antingen för att de är snygga, duktiga och/eller roliga.

Annars gillar jag animerat, så som Toy Story, Monsters vs Aliens och Dumma Mej. Jag och 12 år yngre lillebror sitter och garvar i kapp åt dessa underbara filmer, då det är på grund av honom jag sett och sedan fastnat för dem. Så på den vägen är det, och mitt i min besatthet av Orlando Bloom och Viggo Mortensen träffade jag en inbiten filmnörd i Nicklas, så film har länge varit en del av min vardag.

Recenserat av Isabelle Hagström

Ant-man

Med alla filmer som Marvel spottat ur sig på senare år, med alla olika karaktärer o.sv. ställer man sig såklart frågan: Hur länge kan de hålla på i samma kvalitet? Hur många fler hjältar klarar vi av och vill ha? Tydligen minst en till i alla fall. Jag vet inte hur det började, mitt intresse för superhjälte-genren och framför allt Marvels hjältar (åtminstone den delen av dem som idag ägs av Disney). Förmodligen var det sambons intresse för denna genre som påverkade mig, jag misstänker att han ville ha sällskap till någon av filmerna på bio eller tyckte att det…

Läs mer
Black Mass

Jag har väl aldrig varit särskilt mycket för filmer om maffian eller den organiserade världen, men jag har ändå ”råkat” se ett par. Johhny Depp i filmen Donnie Brasco bör man tex inte missa. Nu är han tillbaka i denna värld, men denna gång som hänsynslös ledare istället för polis(?) som går undercover. Ska jag vara riktigt ärlig märkte jag inte ens att det var Johnny Depp förrän jag fick det berättat för mig efter minst en halvtimme och då syntes det då och då i vissa drag och rörelser. (Hur jag missade hans röst är fortfarande en gåta.) Hur som…

Läs mer
Min lilla syster

Ett ord och en känsla sitter kvar i mig när filmen är slut och eftertexterna rullar; förvirring. Till att börja med: titeln – är den särstavad med flit? Och vems syster är det den syftar på? Den frågan kan också förlängas till vem är huvudperson, vem handlar det om? Eftersom vi får uppleva allt ur Stellas perspektiv torde hon vara huvudperson, men fokus ligger inte riktigt på henne. Det ljgger dock inte tillräckligt mycket på hennes syster för att titeln skulle kunna anspela på henne heller. Denna brist på fokus, vem och vad filmen ska handla om tycker jag går…

Läs mer
Insidan ut

Vad som egentligen försiggår i någon annas huvud har vi väl alla funderat på ibland? Här får vi ett möjligt svar, på ett varmt, mysigt och humoristiskt sätt. Den viktigaste tanken att ta med sig efter filmen, för alla, tycker jag är att vi inte ska fördöma vissa känslor och försöka kväva dem, för även till synes negativa känslor kan leda till bra saker. Mer än så vågar jag inte säga av rädsla att riskera att spoila filmen för de som inte sett den än. Hur som helst är detta som sagt en riktigt mysig film som i bästa Disney-anda…

Läs mer
Magic Mike XXL

Tanken är god. Att göra en riktig party-film, med lättklädda killar på köpet, så att kvinnliga filmtittare kan få något att jubla över. Jag vet dock inte om det är mig det är ”fel” på eller om de bara misslyckas rätt grovt med sin tanke. Jag är nämligen inte särskilt imponerad av vad jag fått se, jag är inte alldeles till mig och vill bara kasta mig över killarna när jag ser dem dansa. Jämfört med första filmen har man tagit ett stort steg framåt(?) och danserna är mycket råare och väldigt mycket mer rakt på sak. Ibland känns det…

Läs mer
She’s funny that way

Det hade kunnat bli roligt. det hade kunnat bli fantastiskt rörigt, det hade kunnat bli pinsamma stunder och många moment av ”nej, hur ska det här gå?!”. Det blev inget av det. När sluttexterna rullar sitter jag där i soffan med ett enda ord i huvudet; ”Meh”. Filmen gör sitt försök till en skruvad komedi med halvkomplicerade draman mellan alla inblandade och det ska bli lustiga och halvtaffliga försök till att lösa situationer innan allt faller samman totalt. Men man lyckas inte riktigt. Visst, scenerna utspelar sig, folk gör misstag till höger och vänster, någon får reda på det och…

Läs mer
Minioner

Vem älskar inte de små gula krabaterna från Dumma Mej-filmerna? Säkert finns det någon, alla kan ju inte tycka exakt lika, men jag vågar nog gissa att de flesta håller dessa små ligister som favoriter i alla fall. Så är ju också ofta fallet med tecknade eller animerade filmer, oavsett hur bra och roliga huvudkaraktärer som är med så är det de härliga bifigurerna som stjäl våra hjärtan. Åsnan och Mästerkatten i Shrek-filmerna, Doris i Hitta Nemo eller Timon och Pumbaa i Lejonkungen är bara några fler exempel. Och det är just som bikaraktärer de passar bäst, när de får vara…

Läs mer
Avengers: Age of Ultron

Det känns svårt att recesera film en sådan här dag. Det känns på något sätt fel att fokusera på något annat än de tragiska händelserna som vi får in mer och mer information om under dagen. Jag pratar såklart om de hemska terrordåd som skakade Paris igår kväll. Och hur ska jag kunna hylla eller dissa något så trivialt och i det stora obetydligt som en Hollywood-film i skuggan av vad som hänt och tankarna kring vart vår värld är på väg? Å andra sidan är det kanske en bra utgångspunkt? Vi här i Sverige har länge levt otroligt skyddade…

Läs mer
Spy

När jag läste om och hörde om denna film tyckte jag det lät lite likt The Heat, som kanske inte blev årets bästa film. Och det var väl inte med allt för stora förhoppningar jag satte mig och tittade denna gång. Jag hatade inte The Heat direkt, men jag har just nu svårt att minnas den mer exakt, vilket sällan är ett bra betyg för en film. När Melissa McCarthy först dök upp kändes det som att hon riskerade att bi en one trick pony med den ständiga rollen som den tjocka, roliga tjejkompisen (typ som Rebel Wilson), men för…

Läs mer
Into the Woods

Jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag ska börja när jag ska recensera denna film. Jag måste erkänna att jag kanske var aningens för trött när jag såg den för att uppskatta den till fullo. Vissa (de flesta) filmer kan man titta bort några sekunder utan problem att hänga med i handlingen. Så är inte fallet här. Skulle du blinka lite för länge eller vända dig om för att ta lite popcorn så har en karaktär dött, en ko rymt eller en jätte dykt upp som inte var där förut. Det är ett ruskigt tempo helt enkelt, vilket förklarar…

Läs mer