Om Isabelle Hagström

profilbild
Min filmsmak
Action (4 av 10)
Animerat/Tecknat (10 av 10)
Barn/Familj (6 av 10)
Deckare/Kriminal (5 av 10)
Drama (7 av 10)
Historia (3 av 10)
Komedi (8 av 10)
Krig (1 av 10)
Romantik (7 av 10)
Sci-Fi (2 av 10)
Skräck/Mystik (6 av 10)
Svenskt (1 av 10)
Thriller (6 av 10)
Västern (1 av 10)
Äventyr/Fantasi (8 av 10)

Vem är Isabelle Hagström?

Mitt filmintresse började förmodligen med Sagan om Ringen. Nej, förresten, Sagan om de Två Tornen om vi ska vara mer exakta. Min syster hade sett Ringen på bio och var helt såld, jag hade bara hört vagt om den och visste att den var hypad till tusen. När den så släpptes på DVD och VHS köpte min syster den omedelbart och jag såg den såklart, för att se vad det pratades så mycket om. Strax därefter kom Två Tornen upp på bio och jag och en kompis, som också bara nyligen sett första filmen gick och såg den. Sedan var vi fast.

ALLT handlade om Sagan om Ringen en bra tid framöver. Vi pluggade in varenda  skådespelare ( vi snackar inte Ian McKellen och Elijah Wood utan Marton Csokas, Sala Baker osv), lärde oss introt utantill och gick på Två Tornen på bio inte mindre än fem gånger. Självklart var vi även på midnattspremiären av Konungens Återkomst även om vi ”bara” såg den på bio tre gånger. Vi köpte även allt vi kunde komma åt, som spel, kortlekar, actionfigurer, planscher, ”datorprogram” och så vidare.

Vi var som besatta. Sedan fortsatte intresset, vi följde våra favoritkaraktärers skådespelare till nya roller och filmer (Pirates-serien till exempel) och började samla på oss varsin mindre samling med bara deras filmer. Jim Carrey har också varit en favoritskådespelare länge, sedan jag först såg honom i Ace Ventura filmerna när jag var liten. Ja, som ni märker har det ofta varit så att jag kollat på filmer efter vilka skådespelare som är med, antingen för att de är snygga, duktiga och/eller roliga.

Annars gillar jag animerat, så som Toy Story, Monsters vs Aliens och Dumma Mej. Jag och 12 år yngre lillebror sitter och garvar i kapp åt dessa underbara filmer, då det är på grund av honom jag sett och sedan fastnat för dem. Så på den vägen är det, och mitt i min besatthet av Orlando Bloom och Viggo Mortensen träffade jag en inbiten filmnörd i Nicklas, så film har länge varit en del av min vardag.

Recenserat av Isabelle Hagström

What to Expect

När jag såg trailern verkade filmen väldigt lovande och jag såg faktiskt fram emot att få se den. Det utlovades många skratt och roliga scenarion. Vilken besvikelse det blev. Det är ett enda lååångt traggligt försök att skildra olika människors liv när det gäller havandeskap. De scener som man såg klipp ur i trailern var mycket tråkigare i filmen (de måste ha anställt en mycket proffsig klippare till trailern), något som jag tycker sällan händer. Oftast har man åtminstone ett par skratt i en film, om inte annat så exakt de som visas i trailern, men inte här. När jag…

Läs mer
Crazy, Stupid, Love

Jag gillar den typen av filmer där man inte får veta precis allt från början. Man kanske tror att man får det, men så kommer det någon twist på slutet eller i mitten om hur två av karaktärerna känner varandra eller att allt inte var som det verkade. Nu ska jag inte avslöja för mycket så att twisten uteblir för den som inte sett filmen än, så låt oss lämna det vid att det är en film där  man inte får hela scenariot levererat de första fem minuterna i filmen. I övrigt är det som en vanlig romantisk komedi från…

Läs mer
Magic Mike

Ärligt talat har jag sett denna film mer än en gång. En gång tillsammans med ett gäng tjejkompisar, vilket ledde till mer prat och skratt än faktiskt filmtittande. Därför försökte jag en gång till och utan distraktionen av tjejer som utropar saker i stil med ”Jag vill sitta där!” och andra dylika störningar hänger man faktiskt med rätt bra i filmen. Mitt första utlåtande var nämligen att handlingen var otroligt rörig och hoppig och man förstod inte vilken karaktär som var vilken osv. Varför såg jag den då igen? Gissa två gånger! Det är en manlig köttkavalkad vars like aldrig…

Läs mer
Mamma Mia!

När jag hört folk som sett musikalen live lovprisa filmatiseringen av densamma, då är det bra! Med en bra rollista, musik i överflöd och en underhållande handling är det en riktig feel-good film som man kan se i princip när som helst, förutsatt att man inte hatar ABBA:s musik, då är det lite värre. Det finns dock ett par nackdelar, till exempel märks det tydligt att många av skådespelarna är just skådespelare och inte sångare, men de försöker i vilket fall helhjärtat. Handlingen är lätt att hänga med i och även om den innehåller några personliga draman är det inga…

Läs mer
Dumma Mej 2

Jag fullkomligt älskade första Dumma Mej och tiden som gått fram till nu har bara varit en enda lång väntan.  Men äntligen är väntan över och vi får åter träffa Gru, hans småtjejer och, framför allt, minionerna. För det är ändå dem man väntat på. Gru i all ära, och tjejerna är lika charmiga som förr, men som sagt det är minionerna som levererar. Filmen är hur som helst klockren rakt igenom och det är inte en enda stund man sitter uttråkad eller o-underhållen. Som jag skrev tidigare är det till stor del tack vare minionerna. Även i den mest…

Läs mer
The Lucky One

Det låter lovande. Författaren till hyllade The Notebook, en av de gulligaste kärlekssagorna är tillbaka. Men tyvärr lever inte filmen upp helt till det förväntade. Till att börja med är inte rollsättningen den bästa, jag vet itne om Zac Efron är rätt kille för den här typen av roll, men å andra sidan någon gång måste vara den första och han gör väl ett helt okej jobb ändå. Men film ska väl vara till för tittarna och för deras skull hade någon annan skådespelare varit ett bättre val.  Blythe Danner däremot passar jättebra i sin roll som Beths mormor, en…

Läs mer
Mammas Pojkar

Att kalla detta för komedi är att vanära komedi-genren. Tanken är väl att man ska skratta åt de patetiska bröderna som till åldern är vuxna, men inte till sättet och åt deras mammas eviga försök att vara till lags och hjälpa sina söner i bästa curling-stil. Det händer dock inte. När filmen är slut kan jag inte komma på att jag dragit på smilbanden ens en gång.  Kanske mitt minne sviker mig så här i efterhand, men om det var en gång jag log så var det just en gång och då åt någon kommentar eller enskild händelse som lika…

Läs mer
ParaNorman

Återigen har jag vänt mig till min lillebror för att få ett ärligt uttalande från någon som tillhör filmens målgrupp. Han sa att det var en rolig film och när jag bad honom utveckla lite sa han att det var en rolig kille och roliga zombies, dock hade det behövts fler zombiescener för att den skulle få toppbetyget. Han sa även att den emellanåt kunde vara lite läskig med en del läskiga scener, men tydligen inte så illa att han inte ville se mer av dem. Det han gillade allra mest var små roliga kommentarer som kanske inte bidrar jättemycket…

Läs mer
Identity Thief

Vissa filmer eller genrer har man förutfattade meningar om långt innan man ser dem. I detta fall trodde jag filmen skulle vara förutsägbar och stöpt i samma form som så många andra amerikanska komedier.  Ni vet det där typiska; man och kvinna möts, av olika anledningar gillar de inte varandra från början, men under resans gång lär de känna varandra och blir till slut kära. Dessutom har minst en av dem en hemlig agenda som sedan avslöjas och det blir drama men det slutar trots allt ändå med kärlek och gärna giftermål. Tji fick jag. Till att börja med är…

Läs mer
Klassiker: Bernard & Bianca

Jag minns att jag såg Bernard & Bianca när jag var liten och jag minns att jag gillade den, mycket mer än så minns jag tyvärr inte. Därför blev det inte lika nostalgiskt och känslosamt som det annars brukar när man sätter igång en gammal disneyklassiker. Det är dock en äkta klassisk Disneyfilm med allt vad det innebär –  så hur kan det gå fel? Disney kan verkligen konsten att berätta historier och bygga upp filmer på ett sätt som gör att de håller många år framåt.  Denna film kom tio år innan jag föddes, jag såg den som liten…

Läs mer