Om Mattias Tengblad

profilbild
Min filmsmak
Action (9 av 10)
Animerat/Tecknat (6 av 10)
Barn/Familj (4 av 10)
Deckare/Kriminal (7 av 10)
Drama (9 av 10)
Historia (5 av 10)
Komedi (9 av 10)
Krig (8 av 10)
Romantik (6 av 10)
Sci-Fi (10 av 10)
Skräck/Mystik (5 av 10)
Svenskt (1 av 10)
Thriller (8 av 10)
Västern (6 av 10)
Äventyr/Fantasi (8 av 10)

Vem är Mattias Tengblad?

Jag har alltid varit fascinerad av berättelser och jag tror helt enkelt att det är där mitt intresse till film startade. När jag tittar på film så lägger jag gärna stor vikt i vad handlingen kan berätta och hur den är berättad. Tänk er när en liten grabb såg Bröderna Lejonhjärta, Ronja eller Mio Min Mio på bio. Underbart vackert berättande. Var inte någon storsamlare till en början, men gick ofta på bio som ung.

Jag fastnade även tidigt för dom klassiska 80- och tidiga 90-talskomedierna. Polisskolan, Ett Päron Till Farsa osv. Vi hade bland vännerna en av papporna som samlade på VHS-filmer. Vi kunde sitta hela helger och titta på film. Ju äldre jag blev och ju mer intresserad av film jag blev ju vanligare blev helgaktiviteten ”3 filmer i 3 dygn” hos den lokala videobutiken.

I grunden så är jag allätare när det kommer till film. Jag kan med andra ord kolla på det mesta som bjuds. Naturligtvis har man favorit genres. Sci-fi och filmer med en tung psykologisk handling har alltid kittlat lite extra, gärna så där så att man måste tänka ett par gånger extra för att greppa hela storyn.

Jag sysselsätter mig vanligtvis med att webbutveckla. Vad jag hoppas kunna tillföra MrFilm, förutom mitt filmintresse, är förhoppningsvis lite teknisk briljans och magi 😉

Man kan läsa mer om mig på min personliga sida och blogg eyesx.com

Recenserat av Mattias Tengblad

10 Cloverfield Lane

Om det är något en thriller ska bjuda på så är det spänning, helst genom hela filmen. 10 Cloverfield Lane bjuder på spänning från första till sista sekund. Kanske till och med för nära inpå sista sekunden. Något jag verkligen inte gillar är när man blir hängande i eftertexterna utan att känna att filmen faktiskt är slut. Rollbesättningen är riktigt solid och även dom två mindre namnkunniga skådespelarna levererar bra prestationer. John Goodman vet man på något sätt var man har, inte minst på senare år då han verkligen blommat ut och fått mer komplicerade roller. Att spela den här lite psykotiska rollen…

Läs mer
Central Intelligence

Det här är en komedi som hamnar under epitetet, komedier där gag reel är roligare än själva filmen. Det är sällan en bra utgångspunkt för komedier. Nu ska Central Intelligence vara en actionkomedi. Actiondelarna kan ibland rädda den här typen av filmer. Det stora misstaget man gör med Central Intelligence är att man låter Kevin Hart bära den seriösare av huvudrollerna och ger Dwayne Johnson ansvaret för humorn. Dom flesta av oss inser nog snabbt att detta nog inte blir så bra, och mycket riktigt, det ger här ett sken av att ingen bär huvudrollerna i filmen. Det i sin tur gör att actionscenerna känns väldigt…

Läs mer
Deadpool

Nu för tiden känns det som filmer med superhjältar blir allt mer mainstream. Det är då man blir glad när det kommer filmer som Kick-Ass [1][2], Scott Pilgrim och inte minst Deadpool som är lite mer utanför boxen. Deadpool är dock på många sätt en typisk superhjältefilm, den sorgliga bakgrundsstoryn, superkrafter, pojken som ska rädda flickan. Men ändå så annorlunda. Deadpool eller Wade, som han även heter, är självsäker, egoistisk och inte direkt pryd. Kanske inte karaktärsdragen man vanligtvis hittar hos en superhjälte. Det märks att man redan från början utgått från att göra en barnförbjuden film. Man spar inte på krutet när det…

Läs mer
The Hateful Eight

Det här är Tarantinos åttonde film (han vidhåller fortfarande att den tionde blir den sista). Det är nog första gången jag kan säga att jag är lite besviken efter att ha sett en film av Quentin. Tarantino använder gärna mycket dialog i sina verk och gör det oftast på ett underbart sätt där han så finkänsligt lindar in dig i handlingen. Samma sak ser vi i The Hateful Eight, men till skillnad från hans andra filmer så blir det för långdraget och inte alls lika finkänsligt som vanligt. Handlingen blir helt enkelt inte vad den hade kunna vara tack vare detta….

Läs mer
Jarhead 3: The Siege

Jarhead hade med den första filmen ett par saker som talade för sig. Tyngre namn på omslaget, icke glorifierande krigsinslag och en vilja att lyfta fram båda sidorna i en konflikt. Allt detta är som bortblåst. Det här är snarare raka motsatsen till vad den första filmen var. Det är ingen B-film, men inte långt därifrån. Man har en story som man följer och grundbultarna finns där. Men när man börjar titta på karaktärerna och prestationerna i dessa roller så rasar det ihop. En karaktär som inte alls går att förstå sig på är den neurotiske ”IT-killen” som springer runt…

Läs mer
Ett päron till farsa: Nästa generation

Ett päron till farsa var några av mina favoritkomedier från 80-talet (den senaste är visserligen från -97). Chevy Chase tillförde de filmerna sin galna stil. Just den stilen är kanske något man saknar till viss del här. Men två unga regissörer till trots så har det här mycket av originalen i känslan och den där galna och överdrivna humorn finns där. The Griswolds kännetecknar Murphy’s Law i komedi. Allt som kan gå fel ska gå fel. Här klarar man inte riktigt av att hålla samma tempo som filmerna kännetecknar, mycket av vilket jag tror man kan tillföra avsaknaden av de där komiska…

Läs mer
Pixels

Pixels är en film som blandar och ger en hel del. För en annan som har varit med så länge så att man har spelat spelen och greppar 80-talsreferenserna så är dessa delar rätt schyssta. Även humorn känns rätt för mig, inte minst för att man använder en hel del ordlekar, vilket jag är svag för. Karaktärerna är unika och roliga även om man hade sett mer av Kevin James och mindre av Sandler (Peter Dinklage är underbar som vanligt). Sandler är tack och lov rätt återhållsam ändå. Kul att se att skaparen av Pac-Man gör en cameo. Handlingen känns inget vidare,…

Läs mer
The Throwaways

”Cyber-spion-komedi”, kittlar lite. Men det tar egentligen bara några minuter innan det slutar kittla och man förstår varför den här filmen bara släpps på DVD. Så pass genomgående är B-filmskänslan. Det här är Tony Buis blott tredje film som regissör, vilket tyvärr märks. Karaktärerna är spretiga och i viss mån intressanta. Men man kastas rakt in i ett ganska högt tempo där det är svårt att få något bra grepp på handlingen. Det finns egentligen ingen verklighetsförankring i sättet handlingen utspelar sig eller i det tekniska. Det är många och snabba miljöombyten som mest blir röriga och osammanhängande. Med relationer mellan personerna som är…

Läs mer
Self/Less

Self/Less är byggt på ett relativt originellt koncept. Man missar dock att lägga tyngd i uppbyggnaden av storyn. Man sitter ibland med känslan av att vissa delar fallit bort. Två skådespelare ska här visa en och samma karaktär, dom tycks dock inte ha något annat än sina minnen gemensamt. Något som ger en lite halvkonstig känsla och delar karaktärerna på ett oönskat sätt. Det här är ändå en spännande action/thriller med väl avvägda actionscener, men den gör inte avtrycket den hade kunnat göra.

Läs mer
Ted 2

Det här är uppföljaren till en av mina favoritkomedier de senaste åren. Uppföljare kan vara luriga. Det kan många gånger vara svårt att leva upp till den första filmen. Jag tycker dock att Seth MacFarlane levererar en minst lika hysterisk komedi den här gången. Seth MacFarlane är ett par år äldre än mig, men har ändå många av samma referenser till 80- och 90-talet. Det gör att många av dessa referenser som Seth så gärna använder i sina filmer träffar rätt hos mig. Jag älskar förövrigt den här humorn som går så när över gränsen och sitter stundtals och gapskrattar.  Precis som…

Läs mer