Om Lena Berlin

profilbild
Min filmsmak
Action (7 av 10)
Animerat/Tecknat (8 av 10)
Barn/Familj (3 av 10)
Deckare/Kriminal (3 av 10)
Drama (7 av 10)
Historia (6 av 10)
Komedi (9 av 10)
Krig (2 av 10)
Romantik (6 av 10)
Sci-Fi (8 av 10)
Skräck/Mystik (9 av 10)
Svenskt (4 av 10)
Thriller (5 av 10)
Västern (2 av 10)
Äventyr/Fantasi (8 av 10)

Vem är Lena Berlin?

För mig har film alltid varit en stor och viktig del av vardagen. Första VHS-en fick jag i handen när jag var runt fyra (Lilla Sjöjungfrun, har jag för mig), och sen dess har det rullat på. Jag ser nog faktiskt en film nästan varje dag. Jag älskar att treata mig själv med nya filmupplevelser och gör det så ofta jag kan, men minst lika gärna ser jag om mina gamla favoriter. Jag är typen som kan se en film hundra gånger, lära mig varenda replik, varenda detalj. Över huvud taget blir det lätt så att jag nördar ner mig totalt i saker jag är intresserad av – man kan fråga mig det mesta om South Park, den ursprungliga Star Wars-trilogin eller taxar.

De flesta genrer har potential att underhålla och intressera mig. Jag älskar komplexa och filosofiskt utmanande intriger lika mycket som välkoreograferade fightingscener, blod och gore lika mycket som varm romantik, kreativ science fiction lika mycket som flamskomik. Jag har kärlekar lite överallt. Jag tycker också att det finns så många olika sätt som en film kan vara bra på, både Citizen Kane och Dum och Dummare har en plats, och behövs, i kulturen. När jag ser en film som jag ska recensera försöker jag därför att inte döma i förväg, man vet faktiskt aldrig var man kan hitta skatter och guldkorn. Däremot har jag inga problem med att ha tydliga, ofta passionerat starka, åsikter i efterhand. Av alla konstmedier är film det som berör mig allra mest.

Sen har jag ju andra intressen, såklart. Tv-spel, alla typer av pyssel, musik från 60- och 70-talen, porslinsletning på second hand och min älskade lilla hund är några av dem. Men det är ju en helt annan historia.

Recenserat av Lena Berlin

Alvin och gänget: Gasen i botten

För er som inte tröttnat på sjungande jordekorrar och det trademarkmärkta ”ALVIIIIIN”-vrålet kommer här film nummer fyra (!) om Alvin och Gänget. Den här gången knakar det i fogarna i den lilla familjen, då ”pappa” Dave (Jason Lee) blivit ihop med läkaren Samantha (Kimberly Williams-Paisley), som har den sjukt odräglige tonårssonen Miles (Josh Green) i släptåg. När Dave och Samantha drar till Miami tillsammans pekar allt på att Dave tänker fria, hemska tanke. Jordekorrarna och Miles sluter fred för stunden, och reser efter kärleksparet för att förhindra den stundande katastrofen. Det här är alltså den klassiska det-är-jobbigt-att-få-bonussyskon-historien, med enda skillnaden…

Läs mer
The Revenant

Det finns hajpade filmer, och sen finns det DUNDERHAJPADE filmer. The Revenant hamnar helt klart i den senare kategorin. Inte egentligen på grund av omständigheterna runt inspelningen (crew som tvingats bo i tält i 25 minusgrader), den oblyga längden (2 timmar och 36 minuter) eller ens den otroliga historien (den kommer vi till). Hajpen har först och främst med Oscarsgalan att göra, och den stora frågan: kommer Leonardo äntligen vinna? Är det hans tur till slut? Vi får se, men gudarna ska veta att han har ansträngt sig den här gången. DiCaprio har odlat skägg och underbett, och åtagit sig…

Läs mer
The Big Short

År 2005 sitter fondförvaltaren Michael Burry (Christian Bale) på sitt kontor och upptäcker något oroväckande: den amerikanska bostadsbubblan är på väg att spricka. Trist för ekonomin, men Burry ser möjligheten att tjäna rejäla summor genom att helt enkelt satsa emot själva bostadsmarknaden, som bankerna uppfattar som totalt stabil. Burry är först ut med sin till synes helgalna idé, men en liten skara finansrävar får veta vad han håller på med och följer hans exempel. Pajar bubblan blir de snuskigt rika, men värre blir det för hela västvärldens ekonomi. Hur det sedan gick med den saken har väl ingen missat. The…

Läs mer
Steve Jobs

Behövs det en ny film om Steve Jobs? De flesta som har sett Joshua Michael Sterns ”Jobs” från 2013, med Ashton Kutcher i huvudrollen, är eniga om att svaret är ja. Det kan göras mycket, mycket bättre. Så har den mer erfarne och högt ansedde regissören Danny Boyle åtagit sig uppgiften, och han gör det på ett helt annat sätt. Istället för att skildra hela Jobs liv, har han fokuserat på tre nyckelhändelser, närmare bestämt tre olika produktreleaser, genom vilka han målar upp en bild om vem Steve Jobs var. Och kära någon om det är stjärnspäckat, titelrollen innehas av…

Läs mer
The Swedish Theory of Love

På sjuttiotalet genomfördes en historisk politisk reform i Sverige, med syfte att göra oss så oberoende av varandra som möjligt. Varje individ skulle kunna stå på egna ben, trygg med hjälp av samhället snarare än släkt och vänner. Idag är vi mer självständiga än någonsin, men har vi också blivit snudd på sjukligt ensamma? Erik Gandini undersöker i sin dokumentär individualismens baksidor, och han gör det med rejält tvära kast. Under dokumentärens gång får vi träffa allt ifrån människor som arbetar med att ta hand om ensamma avlidnas tillgångar, till närhetstörstande hippies som torrjuckar mot varandra i skogen. Från singelkvinnor…

Läs mer
En man som heter Ove

Fredrik Backmans bok ”En Man Som Heter Ove” är en riktig framgångssaga. Den har lästs av tusentals, var Sveriges mest sålda bok 2013, och pjäsen med samma namn, där Johan Rheborg spelar Ove, går fortfarande för fulla hus. Nästa naturliga steg är förstås att göra storfilm av det hela. Med Rolf Lassgård i huvudrollen och Hannes Holm som regissör, är det upplagt för publiksuccé. Historien kretsar alltså runt änklingen Ove, en man i sina sämsta år som är förbannad på det mesta, och redigt irriterad på resten. Alla runt omkring honom är idioter, den enda människa som någonsin dugt var…

Läs mer
Tsatsiki, farsan och olivkriget

Så var det dags. I mitten/slutet på december kommer Den Svenska Familjefilmen som ett brev på posten, och det är inte utan viss bävan jag äntrar biosalongen. Såren från den mardrömslika Sune-trilogin har ännu inte läkt, och bränt barn skyr elden. Kommer ”Tsatsiki, Farsan & Olivkriget” kunna bryta trenden? Kommer det vara annorlunda den här gången? Ja faktiskt. Helt annorlunda. Elvaåriga Tsatsiki (Emrik Ekholm) får minst sagt kämpa med tillvaron. Inte nog med att han går igenom en vem-är-jag-och-vad-är-min-plats-i-livet-kris, när han åker till Grekland för att hälsa på sin älskade far är ingenting som det ska. Farsans hotell står tomt…

Läs mer
Legend

Här i Sverige kanske de flesta ser ut som frågetecken när man nämner Ronnie och Reggie Kray, men i London är de fortfarande något av en big deal. Faktum är att de styrde hela East End när det begav sig, inte bara som hänsynslösa gangstrar, utan också som storkändisar. Legend målar en färggrann tavla över femtio- och sextiotalets gangsterglamour i Londons arbetarkvarter, men den som håller i penseln är inte någon av tvillingarna. Historien berättas av Reggie Krays stora kärlek, Frances. Men, vi väntar med henne en stund, först måste vi prata om elefanten i rummet. Få kan ha undgått…

Läs mer
Det vita folket

Flackande ljus i en tom korridor. Människor som stapplande tar sig fram i mörker. En man som blir slagen med batong. Och sedan, en personalstyrka som glatt samlas runt en prinsesstårta och korkar upp en flaska champagne. Så inleds Det Vita Folket, och det känns som att jag landat i ett badkar fyllt med iskallt vatten. För hur orealistisk och stiliserad filmen än är, är historien långt ifrån fiktion, och tankarna vandrar oundvikligen till rapporter om liknande tårtkalas som faktiskt skett på Migrationsverket. Filmen skildrar situationen på ett flyktingförvar någonstans i Sverige. Hit förs Alex (Vera Vitali), för att övervakas…

Läs mer
Tale of Tales

Det fanns en tid när sagor inte nödvändigtvis slutade lyckligt. När Rödluvan inte blev räddad av någon jägare utan fick ruttna i vargens mage, när Askungens styvsystrar skar av bitar av sina fötter för att få dem att passa i glasskon, när de tre björnarna slet stackars Guldlock i stycken. Sagor har funnits till för att skrämma barn till lydnad och försiktighet, men också för att synliggöra och fördöma mänskliga brister, som högmod, girighet och avundsjuka. Tale of Tales tar oss tillbaka till den tiden, och det är inte utan att det känns ovant. En drottning som käkar ett gigantiskt ödlehjärta…

Läs mer