Klassiker: Fanny och Alexander

dJag har till min stora skam, bara sett två Ingmar Bergman filmer. Det Sjunde Inseglet också nu denna. Jag lovar det kommer bli fler i framtiden, jag har några stycken i filmsamlingen. Men i nuläget är det dessa två. Som också brukar vara de två filmer de flesta pratar om, när det kommer till hans filmer. Jag vill också tillägga att jag såg 5 timmars versionen. Alltså TV miniserie varianten. Som är den förlängda filmen. Som går att streama i skrivande stund på cmore. Nästa gång jag ser om den blir det filmversionen på 3 timmar för att kunna jämföra….

4
Läs mer

Klassiker: Brazil

Vad sägs om lite surrealistisk sci-fi fantasy i form av Terry Gilliam till jul? De må låta konstigt. Men Brazil lyckas i all sin galenskap få fram julen bättre än vissa andra filmer jag sett under denna månaden. Ändå kan man se denna vilken dag som helst på året. Även ifall jag inte förstod alla symboler, och allting i dess handling. Då filmen verkligen kastar rätt mycket åt en på en och samma gång. Erkänner jag en enkel sak. Jag älskade denna filmen. Jag har uppskattat och gillar Terry Gilliams filmer väldigt mycket. Men detta är nog min absoluta favorit…

5
Läs mer

Klassiker: Fiket

Fiket eller Diner som den heter med dess originaltitel. Är en film där handlingen kommer i andrahand, och dialogerna och karaktärerna i första hand. Detta kan funka på både gott och ont. Dessvärre så känner jag att filmen ändå tar skada av det. Då dialogerna och karaktärerna ändå inte når tillräckligt upp för att bli en ”mycket bra film”. Utan bara ”bra”. Lite samma problem har jag med Richard Linklater’s ”Before” filmer. Först och främst vill jag ge eloge till skådespelarna som sköter det galant. 1982 var de inte stora kändisar. Men idag är de kända namn. Speciellt Mickey Rourke…

3
Läs mer

Almost Christmas

Det känns att på senare år att många julfilmer följer en misär familj. Där allt knasigt lär inträffa och allihop kommer tillsammans på grund av julen. Det är nästan en tradition i sig att en julfilm av denna kvalité släpps varje år. Tyvärr så har de nästan alla en sak gemensamt. De är inte särskilt bra, eller välutvecklade med sina karaktärer. Almost Christmas faller in i den gruppen, och det känns som där finns bättre julfilmer att plocka från. Inom denna typen av subgenre. Till en början känns filmen något oskyldig. Följer en familj som sak fira sin första jul…

2
Läs mer

Klassiker: Flykt genom öknen

Här har vi något lite udda för er. En westernfilm som utspelar sig vid juletid. Inte för man direkt märker av det. Då 90% av filmen utspelar sig i öknen. Men de nämner julafton några gånger i filmen. Samt mot slutet när John Wayne går in i en bar, är där juldekorationer, och pianospelaren börjar spela ”Jingle Bells”. Även handlingen känns inspirerad utav bibeln. Med Jesus födelse, och tre män försöker ta barnet mot säkerhet. De nämner till och med Jerusalem. Så julen är alltid i bakgrunden. Filmen är mer eller mindre en ganska så standard westernfilm. När man tänker…

3
Läs mer

Solsidan

Solsidan. Varje svensk favorit serie när det kommer till humor, känns det som. Serien gick i fem säsonger, och vem vet om det blir fler. Eller en uppföljare på denna filmen? Så det var givet att där skulle komma en svensk film av det. Jag ska dock säga en sak till alla ni som läser denna recension. Jag gillar inte Solsidan. Jag hade sett några avsnitt på TV, och det gick aldrig hem hos mig. För mig kändes det som en dramaserie, för att bli omskriven som en komedi i sista sekund. Jag tycker inte det är en särskilt rolig…

2
Läs mer

Wonder Wheel

Det har blivit en standard grej att Woody Allen släpper något nytt varje år. Att se en ny film från honom, har blivit lika vanligt som julafton, eller en dag på jobbet. Vilket också resulterar i en del svajiga resultat. Vissa år är bättre än andra. Men alla är nog överens att han inte är lika skarp längre. Med filmer som Annie Hall och Manhattan på sitt resumé. Så känns det tråkigt att samma person har Irrational Man på samma resumé. Midnight In Paris kom nära, men jag tycker inte om den lika mycket som många andra gör. Jag har…

3
Läs mer

Mordet på Orientexpressen

Där finns mycket att beundra och uppskatta med Kenneth Branagh’s Mordet på Orientexpressen. Baserad på den klassiska novellen av Agatha Christie med samma namn. Där finns även en äldre version från 1974, där Albert Finney spelar detektiven Hercule Poirot. Detta är en modern uppdatering av den filmen, fast håller sig till dess rötter. Vilket gör att man också kan se det som en tillbakablick film. Som påminner mycket om de gamla mysterium filmerna. Där finns många scener som påminner och liknar originalet. Samtidigt som Kenneth Branagh tillför tillräckligt med nya scener. För att kunna stå på egna ben. Grundhandlingen är…

3
Läs mer

Call Me by Your Name

Jag känner att ingen recension kommer göra denna filmen rättvisa. Det är mer utav vad den lämnar för känsla hos den individuella tittaren. Vad jag känner och får utav denna filmen. Kommer vara annorlunda för någon annan. Detta är visserligen något man kan säga till alla filmer gjorda, och det stämmer. Men det känns som ”Call Me by Your Name” är den typen av film, som bygger på känslor. Ibland behövs inte mycket mer. Filmen har redan fått massvis med hyllningar och bra kritik. Salongen jag såg den i hade värsta applådregnet i slutet. Även ifall jag inte skulle ranka…

4
Läs mer

Battle of the Sexes

Vi har haft många sportfilmer genom åren. Vi har haft en hel del tennisfilmer. Nu får vi en från regissörerna av Little Miss Sunshine (en av mina favorit filmer). Baserad på verkligen händelser av 1973års tennis match mellan Billie Jean King (Emma Stone) och Bobby Riggs (Steve Carell). Vi får en mer känslosam och politisk sportfilm än vad vi är vana vid. Detta är till filmens fördel och nackdel. Jag gillar riktningen filmen tar. Man förstår att filmskaparna är inspirerade och älskar Billie Jean King. Samt det hon fightades för. Rättighet åt kvinnor med lika lön och lika värde. På…

3
Läs mer