Klassiker: Ringaren i Notre Dame

Detta är en av de få Disneyfilmer jag faktiskt missade helt och hållet som liten, både var det gällde bio och VHS. Men när den kommer ut på Blu-ray så var jag bara tvungen att se filmen då jag är bekant med storyn och dess karaktärer. Det absolut första som slår mig är filmen försöker att vara lite som dom dundersuccér Disney hade innan filmen (Lejonkungen, Skönheten & Odjuret och Aladdin). Men att dom inte riktigt når hela vägen, nu kanske det spelar roll att jag inte såg denna som liten och därav så finns inget känslomässigt laddat med just…

3
Läs mer

Contagion

Under mitt 25 år långa liv så har ett gäng epidemier brutit ut och skapat både panik och rubriker. Dessa har satt större folkgrupper i skräck och det är den skräcken som man har passat på att skapat en film om en dödlig epidemi som bryter loss och attackerar på det fegaste sättet som finns, nämligen det helt osynlig hotet som skördar liv. Med minnen någorlunda i välbehåll över hur det var under dessa kaotiska perioder så är det inte svårt att komma in i ”stämningen” för filmen, och dess relativa mörka foto och story får en att känna sig…

4
Läs mer

Klassiker: Bodyguard

Efter den tragiska bortgången av Whitney Houston, så formligen exploderade marknaden för Whitney-prylar, och Warner Bros. var inte sena med släppa Bodyguard på Blu-Ray för att få sin del av kakan. När det kommer till filmen, så känns den en aningen för mycket mainstream och storyn är bitvis väldigt tunn, men det vägs upp att framförallt Kevin Kostners briljanta insats som livvakten Frank Farmer. Efter ett tag så inser man varför filmen blev så oerhört populär och det utan en succéstory, visserligen är filmen en modern klassiker, men är det på grund av filmen i sig eller beror det på…

3
Läs mer

Carnage

Att denna film kallas komedi är något som övergår mitt förstånd, men alla tycker olika och kanske är termen svart komedi mer träffande och korrekt. I vilket fall, fyra vuxna människor som bråkar och skriker på varandra är inte det klassiska upplägget för skratt direkt. Att alltsammans utspelas i princip på en enda plats, det ena parets vardagsrum (med ett kort avbrott för en scen i ett badrum) gör inte saken bättre. Filmen kändes bara lång och dravlig och när de 79 minuterna äntligen gått kändes det som om minst två timmar passerat. Ett plus dock för meningen bakom filmen,…

2
Läs mer

Paranoia

Och än en gång får jag gåshud av en öppningsscen. Där sitter jag i biofåtöljen och ser en fantastisk öppningsscen över Manhattan då filmkameran rullar in lika harmoniskt som när man brer tomatsås på en pizza, och tänker det här kan faktiskt bli nåt. Men nej. Jag tänker lika ofta på om jag fått ett meddelande på Facebook som ordet smartphone nämns. I Paranoia får vi följa med bakom stängda dörrar hos två världsledande telekomföretag. Där vi får lära oss att det är inte bara politiska partier som spionerar på varandra och ställer till det utan också företagsjättar mellan. Paranoia vill…

2
Läs mer

Klassiker: Pocahontas

När jag såg denna för första gången, på bio 1995 tyckte jag den var helt okej, min syster däremot älskade den och sa att ingen film någonsin skulle kunna vara bättre. Eftersom vi både blivit ett par år äldre sedan dess har hon förmodligen ändrat åsikt, men faktum kvarstår att det är en riktigt bra film. Inte nog med att det är Disney i toppform, det är en film med ett budskap, ett väldigt viktigt budskap om jag får säga det själv. Det är tragiskt, tänkvärt, men som alltid med Disney, även en stor portion humor, inte minst i form…

4
Läs mer

Den store Gatsby

Det är antagligen väldigt få som har missat Baz Luhrmann enorma succéer med filmer så som Moulin Rouge, Australia och Romeo & Julia. Då Moulin Rouge är en personlig favorit så riktigt nyfiken och se vad han kunde erbjuda med Den store Gatsby. Efteråt så sitter jag och går igenom filmen igen för mig själv och funderar på vad jag precis sätt, och det är en skön mix av visuella godbitar som bara får en att bli glad och känna att filmen är ”mysig” och oerhört vacker att se på. Sen så att att man får se hur Leonardo DiCaprio och Tobey Maguire verkligen visa vilka…

4
Läs mer

Klassiker: Ben-Hur

Äntligen så var det dags att se mastodontfilmernas mastodontfilm, nämligen Ben-Hur. När man ska se filmer som denna för första gången så är det svårt, då man i regel har fått reda på att filmen i fråga anses vara en av dom bästa under 1900-talet, så blir det än mer svårare att se filmen objektivt. Gällande filmen så är det alldeles underbart att se att redan på den tiden så kunde man göra stora filmer och det utan varken CGI eller 3D. Självfallet så är ju filmens stora stjärna Charlton Heston och hans tolkning av huvudkaraktären Ben-Hur. Då det trots…

4
Läs mer

Contraband

Ibland kan det vara skönt att bara chansa, och inte läsa om vad filmen handlar om eller för den delen vilka som är med i den, utan det räcker med att poster säljer in sig eller att man vet möjligtvis ett namn i produktionen, till exempel regissör eller skådespelare. I mitt fall så var det faktiskt biopostern till den här filmen när man ser Mark Wahlberg stoppa ner något i byxlinningen och tittar sig omkring så att ingen ser det han gör. Efteråt så känner jag mig ganska nöjd med att jag valde just den här filmen, den må kanske…

3
Läs mer

Deadfall

Jag gillar den här typen av film, som fokuserar på karaktärerna, deras resa genom berättelsen och hur de påverkar, och blir påverkade av, folk som de möter på vägen. Man kan däremot ifrågasätta vissa val som karaktärerna gör genom resans gång och handlingen är inte utan sina luckor. Skådespelarna gör ett rätt bra jobb i sin gestaltning av de olika karaktärerna. Eric Bana har ett par titlar som finns bland mina favoriter under bältet och Olivia Wilde är åtminstone för min del mest känd för sin roll i House, en av mina favoritserier. Drama-thrillers av den här typen finns det…

3
Läs mer