Rabbit Hole

Självklart är det en gripande hsitoria och jag tror inte man måste ha egna barn, än mindre ha förlorat ett för att inse att det är en hjärtslitande upplevelse som alla helst skulle slippa. Filmen gör sitt bästa för att visa hur olika vi kan vara när det gäller att hantera sorg, förmodligen finns det lika många sätt som det finns individer, vilket filmen faktiskt lyckas spegla på ett bra sätt. Tyvärr blir det alldeles för långdraget och känns bara dravligt till slut. Jag är inte okänslig, men att bara se deprimerade människor som dessutom börjar bråka med varandra om…

2
Läs mer

Klassiker: Apollo 13

Den 13:e april 1970 så förenades en hel värld för att hålla sig uppdaterad om Apollo 13:s besättning, då man satt som klistrade och vid radioapparater för att höra om det senaste nytt gällande besättning ombord Apollo 13. Vad som skulle vara ett rutin uppdrag blev ett världsomspännande drama om besättningen skulle återvända hem eller ej. När filmen kom ut 1995 så var jag på tok för liten för att vilja se den och för att uppskatta filmen, men vart eftersom man blir äldre så ökar chansen att någon av våra kanaler ska visa filmen under någon av veckans alla…

4
Läs mer

What to Expect

När jag såg trailern verkade filmen väldigt lovande och jag såg faktiskt fram emot att få se den. Det utlovades många skratt och roliga scenarion. Vilken besvikelse det blev. Det är ett enda lååångt traggligt försök att skildra olika människors liv när det gäller havandeskap. De scener som man såg klipp ur i trailern var mycket tråkigare i filmen (de måste ha anställt en mycket proffsig klippare till trailern), något som jag tycker sällan händer. Oftast har man åtminstone ett par skratt i en film, om inte annat så exakt de som visas i trailern, men inte här. När jag…

2
Läs mer

Klassiker: Gladiator

Jag minns så väl första gången jag såg filmen Gladiator. Det hade precis varit jul och av min gudmor hade jag fått någon larvig Pokémon-film som jag hade fått tillåtelse att byta mot valfri film då hon hade råkat blanda ihop det hela med ett av sina barnbarn. Oavsett så kommer jag ihåg hur jag gick runt på Åhléns och skulle välja ut en ny film. Framför mig ser jag helt plötsligt Russell Crowe (som för mig var en helt okänt ansikte) bredbent och med ett svärd i ena handen och med dom gyllene bokstäverna som bildade ordet ”Gladiator” precis…

4
Läs mer

Crazy, Stupid, Love

Jag gillar den typen av filmer där man inte får veta precis allt från början. Man kanske tror att man får det, men så kommer det någon twist på slutet eller i mitten om hur två av karaktärerna känner varandra eller att allt inte var som det verkade. Nu ska jag inte avslöja för mycket så att twisten uteblir för den som inte sett filmen än, så låt oss lämna det vid att det är en film där  man inte får hela scenariot levererat de första fem minuterna i filmen. I övrigt är det som en vanlig romantisk komedi från…

4
Läs mer

Klassiker: Casablanca

Att recensera en av föra millenniets absolut största filmer är det allt som oftast lite smått nervöst då det är så otroligt många som har en åsikt till filmer av denna kaliber. Och med tanke på att jag är född under den andra halvan av 80-talet så har man blivit ”bortskämd” med färg-tv och filmer i färg och länge så hade jag någon tråkig inställning att bara för att en film var svartvit så saknar den för mycket för att vara värd att titta på. Men allt eftersom jag betar av 1001 filmer jag måste se innan jag där och…

4
Läs mer

Magic Mike

Ärligt talat har jag sett denna film mer än en gång. En gång tillsammans med ett gäng tjejkompisar, vilket ledde till mer prat och skratt än faktiskt filmtittande. Därför försökte jag en gång till och utan distraktionen av tjejer som utropar saker i stil med ”Jag vill sitta där!” och andra dylika störningar hänger man faktiskt med rätt bra i filmen. Mitt första utlåtande var nämligen att handlingen var otroligt rörig och hoppig och man förstod inte vilken karaktär som var vilken osv. Varför såg jag den då igen? Gissa två gånger! Det är en manlig köttkavalkad vars like aldrig…

3
Läs mer

Philomena

Att Judi Dench och Steve Coogan båda skulle göra fantastiska prestationer var nog ingen direkt överraskad över. Filmen tar med oss på en resa över atlanten i mysterium, stängda dörrar och ljusglimtar i letande efter Philomena (Judi Dench) son som blev tagen ifrån henne på klostret hon levde, 40 år sedan. Och med otydliga nunnor märker vi snabbt att inte allt är riktigt som det ska. Judi och Steve har en otrolig fin kemi på den stora duken, detsamma som den vackra kalla färgen på fotot dansar tango med den varma historien. I historien stöter på hinder som fänglslar oss…

4
Läs mer

Klassiker: DragonHeart

Det är med ett vagt minne jag kommer ihåg draken Draco och den ädle riddaren som tillsammans ger sig ut på uppdraget att rädda kungariket. Förväntningarna höjs under tiden som jag tar bort plasten från fodralet, och gör i ordning för en resa ”down memory lane”. Innan jag sätter igång själva filmen så försöker jag tänka tillbaka till året 1996 och vad jag eventuellt kan minnas mer om filmen, och framför allt hur den såg ut när man såg den på VHS-formatet. Vid första anblick så ser man självfallet en förbättring jämte VHS-formatet, annars hade Universal fått skämmas ordentligt. Men…

3
Läs mer

Hours

Redan inför filmen så visste jag att känslorna skulle antagligen vilja gå en helt annan väg än den som jag själv skulle vilja gå. Sagt och gjort filmen börjar och direkt så känner man av att man försökt att klämma och komprimera filmen så mycket som möjligt. Trots det så känns det inte som en kortfilm, utan det blir snarare tätare mellan de intensiva scenerna och dom mer lugna scenerna. När det väl gäller och man vill att tittaren ska sitta på helspänn så lyckas dom med relativt enkla medel att åstadkomma detta och det ska filmteamet ha credd för….

4
Läs mer