Star Wars: The Last Jedi

Väntan är över. Ni kan börja andas ut. Star Wars: Episode VIII – The Last Jedi är här, och med bravur. Ni kan vara lugna. Recensionen lär vara spoiler-fri, så jag kommer inte nämna några detaljer som kan innefatta saker som förstör handlingen. Det blir svårt, då där är mycket att prata om. Men kortfattad kan jag säga så här. Star Wars: The Last Jedi kommer göra de flesta otroligt nöjda. Det är en av de bästa i serien, och den går inte den riktningen man tror. Däremot är där små saker jag kan känna är ur ton med resten…

4
Läs mer

Monky

Det har blivit dags för en av familjefilmerna som har premiär i jul, att träda plats. Den är dessutom svensk. Så jag tror ändå där finns goda chanser för denna film att tjäna in bra pengar till julhelgen. Monky är en av de mer påkostade svenska filmerna. Och är en äventyrlig familjefilm med en stor bit allvar och drama. Jag blev rätt så paff över hur seriöst och deppig filmen var. Speciellt i början. Jag tänker inte säga vad som händer. Men apan spelar större roll till denna familjen än vad du vill tro. Trailern enligt mig är fel marknadsföring….

3
Läs mer

Solsidan

Solsidan. Varje svensk favorit serie när det kommer till humor, känns det som. Serien gick i fem säsonger, och vem vet om det blir fler. Eller en uppföljare på denna filmen? Så det var givet att där skulle komma en svensk film av det. Jag ska dock säga en sak till alla ni som läser denna recension. Jag gillar inte Solsidan. Jag hade sett några avsnitt på TV, och det gick aldrig hem hos mig. För mig kändes det som en dramaserie, för att bli omskriven som en komedi i sista sekund. Jag tycker inte det är en särskilt rolig…

2
Läs mer

Wonder Wheel

Det har blivit en standard grej att Woody Allen släpper något nytt varje år. Att se en ny film från honom, har blivit lika vanligt som julafton, eller en dag på jobbet. Vilket också resulterar i en del svajiga resultat. Vissa år är bättre än andra. Men alla är nog överens att han inte är lika skarp längre. Med filmer som Annie Hall och Manhattan på sitt resumé. Så känns det tråkigt att samma person har Irrational Man på samma resumé. Midnight In Paris kom nära, men jag tycker inte om den lika mycket som många andra gör. Jag har…

3
Läs mer

Mordet på Orientexpressen

Där finns mycket att beundra och uppskatta med Kenneth Branagh’s Mordet på Orientexpressen. Baserad på den klassiska novellen av Agatha Christie med samma namn. Där finns även en äldre version från 1974, där Albert Finney spelar detektiven Hercule Poirot. Detta är en modern uppdatering av den filmen, fast håller sig till dess rötter. Vilket gör att man också kan se det som en tillbakablick film. Som påminner mycket om de gamla mysterium filmerna. Där finns många scener som påminner och liknar originalet. Samtidigt som Kenneth Branagh tillför tillräckligt med nya scener. För att kunna stå på egna ben. Grundhandlingen är…

3
Läs mer

Call Me by Your Name

Jag känner att ingen recension kommer göra denna filmen rättvisa. Det är mer utav vad den lämnar för känsla hos den individuella tittaren. Vad jag känner och får utav denna filmen. Kommer vara annorlunda för någon annan. Detta är visserligen något man kan säga till alla filmer gjorda, och det stämmer. Men det känns som ”Call Me by Your Name” är den typen av film, som bygger på känslor. Ibland behövs inte mycket mer. Filmen har redan fått massvis med hyllningar och bra kritik. Salongen jag såg den i hade värsta applådregnet i slutet. Även ifall jag inte skulle ranka…

4
Läs mer

Battle of the Sexes

Vi har haft många sportfilmer genom åren. Vi har haft en hel del tennisfilmer. Nu får vi en från regissörerna av Little Miss Sunshine (en av mina favorit filmer). Baserad på verkligen händelser av 1973års tennis match mellan Billie Jean King (Emma Stone) och Bobby Riggs (Steve Carell). Vi får en mer känslosam och politisk sportfilm än vad vi är vana vid. Detta är till filmens fördel och nackdel. Jag gillar riktningen filmen tar. Man förstår att filmskaparna är inspirerade och älskar Billie Jean King. Samt det hon fightades för. Rättighet åt kvinnor med lika lön och lika värde. På…

3
Läs mer

Suburbicon

Härlig titel? Check. George Clooney som regissör? Check. Coen bröderna skriver manus? Check. En fantastisk miljö att placera din film i? Check. Varför intresserar då aldrig filmen? Den kommer aldrig igång, och trots en fantastisk uppbyggnad i början. Blir det aldrig det trailern eller atmosfären lovar. Istället blir det två jongleringsbollar i luften, om två helt olika saker. Som inte har något med varandra att göra, och vävs aldrig samman. Ena handlingen är en hemma invasion med ett par twister i sig. Den andra om en svart familj som flyttar in i grannhuset av Matt Damon. Något detta lilla kvarter…

2
Läs mer

Breathe

Andy Serkis gör här sin regidebut, om en person vars syn på livet är inget annat än kärlek. Personen är ingen mindre än Robin Cavendish. En av de längsta personerna som levt via en ventilator. Det är en väldigt vacker historia, som lyckas beröra. Robins syn på det vackra livet och viljan att fortsätta leva. Är inget annat än upplyftande. Vilket filmen är till stor del. Trots en seriös sjukdom. Så blir filmen aldrig en tung drama. Utan lyfts upp och ser livet precis så som Robin Cavendish gjorde. Den är äventyrlig, njutbar och firar livet, mer än att befara…

3
Läs mer

Justice League

DC har inte haft det så bra på sistone med deras ”delat universum”. Man of Steel, Batman v. Superman, Suicide Squad och Wonder Woman. Alla förutom Wonder Woman har fått ljumna till dåliga recensioner av både publik och kritiker. Jag själv är en av de personerna, som har haft mina egna problem med filmerna förut. Man of Steel hatar jag rakt av. Batman v. Superman var en bra Batman film, men en dålig Superman film. Suicide Squad var underhållande för stunden, men allting bars på Will Smith och Margot Robbies axlar. Wonder Woman är den enda riktigt bra filmen de…

3
Läs mer