John Wick: Chapter 2

På senare år så har det varit något av en trend där man tar etablerade skådespelare som på sätt och vis har varit på väg ner i sin kariärr, från de forna dagar som var under 80- och 90-talen, och så bootar man om dem även fast de allra flesta har nått en ålder där genomsnitts svensken skulle vara så lönfet att hen inte skulle orka göra något mer produktivt än att köra till jobbet. En av dessa ”reboots” om man nu ska kalla dem för det är Keanu Reeves och hans hårdkokta ”John Wick”. Där den första filmen togs…

3
Läs mer

La La Land

Sällan har en film varit så hypad och så emotsedd som det charmiga berättelsen ”La La Land”, dels pågrund av felet som skedde under Oscars-galan där filmen var nominerad till bästa film och vann priset i typ 3 minuter innan man kom på att det hade blivit fel och det var istället filmen ”Moonlight” som hade vunnit. Sen så har ju självfallet filmen lycktas bygga på hypen själv för att det helt enkelt är väldigt udda fågel i en tid av där man producerar filmer på löpande band efter en välanvänd gjutjärnsform. Det närmsta jag kan komma på som en jämförelse…

5
Läs mer

10 Cloverfield Lane

Om det är något en thriller ska bjuda på så är det spänning, helst genom hela filmen. 10 Cloverfield Lane bjuder på spänning från första till sista sekund. Kanske till och med för nära inpå sista sekunden. Något jag verkligen inte gillar är när man blir hängande i eftertexterna utan att känna att filmen faktiskt är slut. Rollbesättningen är riktigt solid och även dom två mindre namnkunniga skådespelarna levererar bra prestationer. John Goodman vet man på något sätt var man har, inte minst på senare år då han verkligen blommat ut och fått mer komplicerade roller. Att spela den här lite psykotiska rollen…

3
Läs mer

Central Intelligence

Det här är en komedi som hamnar under epitetet, komedier där gag reel är roligare än själva filmen. Det är sällan en bra utgångspunkt för komedier. Nu ska Central Intelligence vara en actionkomedi. Actiondelarna kan ibland rädda den här typen av filmer. Det stora misstaget man gör med Central Intelligence är att man låter Kevin Hart bära den seriösare av huvudrollerna och ger Dwayne Johnson ansvaret för humorn. Dom flesta av oss inser nog snabbt att detta nog inte blir så bra, och mycket riktigt, det ger här ett sken av att ingen bär huvudrollerna i filmen. Det i sin tur gör att actionscenerna känns väldigt…

2
Läs mer

Deadpool

Nu för tiden känns det som filmer med superhjältar blir allt mer mainstream. Det är då man blir glad när det kommer filmer som Kick-Ass [1][2], Scott Pilgrim och inte minst Deadpool som är lite mer utanför boxen. Deadpool är dock på många sätt en typisk superhjältefilm, den sorgliga bakgrundsstoryn, superkrafter, pojken som ska rädda flickan. Men ändå så annorlunda. Deadpool eller Wade, som han även heter, är självsäker, egoistisk och inte direkt pryd. Kanske inte karaktärsdragen man vanligtvis hittar hos en superhjälte. Det märks att man redan från början utgått från att göra en barnförbjuden film. Man spar inte på krutet när det…

4
Läs mer

The Hateful Eight

Det här är Tarantinos åttonde film (han vidhåller fortfarande att den tionde blir den sista). Det är nog första gången jag kan säga att jag är lite besviken efter att ha sett en film av Quentin. Tarantino använder gärna mycket dialog i sina verk och gör det oftast på ett underbart sätt där han så finkänsligt lindar in dig i handlingen. Samma sak ser vi i The Hateful Eight, men till skillnad från hans andra filmer så blir det för långdraget och inte alls lika finkänsligt som vanligt. Handlingen blir helt enkelt inte vad den hade kunna vara tack vare detta….

3
Läs mer

Hot Pursuit

Det här är en av dom mer smärtsamma filmer jag genomlidit på ett tag. Den har egentligen ingenting som talar för sig, varken på pappret eller som faktisk underhållning. Dialogerna är fjantiga, actionscenerna obefintliga och humorn passar nog inte ens en 3-åring. Handlingen är som vilken annan kriminalaction som helst med massor av fel, men det är väl komedin som ska levereras här. Men helt utan framgång. Jag kan inte påstå att jag är något direkt fan av Reese Witherspoon och jag kan inte förstå att hon sätter sig i den här typen av roller som hon så uppenbart inte kan hantera….

1
Läs mer

Hotell Marigold

Om jag tänker Engelsk film så är det endast två (tyvärr) genrer som dyker upp i mina tankar, det ena är kostymdrama och det andra är feelgood-dramer, och de sistnämnda har jag varit en stor fan av sedan jag för första gången så ”Notting Hill” och ända sen dess så har man lyckats producera mer eller mindre lyckades filmer i samma koncept. Tittar man en närmare titt på den här ensemblen så känner jag hur jag entusiastiskt hoppar till (nästan lite för mycket) med tanke på att precis alla som är något när det kommer till det ädla yrke som…

4
Läs mer

Johan Falk: Lockdown

I mina tidigare recensioner när det kommer till denna avslutande säsong om Johan Falk så har jag ofta fascinerats över hur man lyckats att leverera gång på gång, med tanke på att svenskproducerat inte stått särskilt högt i kurs (inte nu heller om man tittar på andra aktuella produktioner) men ändå på något magiskt sätt har man lyckats att kringgå den typiska stämpeln svensk film allt som oftast får och som i det stora hela bidragit till att en majoritet av den svenska befolkningen grinar illa om man pratar om svenskproducerad kultur, oavsett om det är film eller musik. (Ett…

4
Läs mer

Johan Falk: Blodsdiamanter

Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte hur dom har lyckats med bedriften att få en svensk filmserie att vara så spännande och tajt att jag finner mig själv sittandes på det berömda ”låset” till Plejmo när klockan slår 00:00 och samtidigt som siffrorna längst ner till höger på skärmen ändras till ”2015-07-27” växlar jag över till webbläsaren och uppdaterar sidan och bingo! Filmen finns tillgänglig för uthyrning och inom loppet av tre minuter så sitter jag där laddad till tänderna med både popcorn och dricka och sitter som ett ivrigt barn precis innan tomten äntligen behagar…

4
Läs mer