A Girl Walks Home Alone at Night

Titel A Girl Walks Home Alone at Night (2014)
Regi
Skådespelare , ,
Genre
Längd 101min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Märkliga saker har börjat ske I Bad City, den iranska spökstad där prostituerade, knarkare, hallickar och allehanda förlorade själar driver omkring i ett os av död och hopplöshet. Fler och fler av stadens invånare finner sig själva förföljda av en ensam vampyr – det här är hennes historia, färgad röd av lika delar kärlek och blod

Recension

I den fiktiva iranska staden Bad City rör sig en mörk gestalt om nätterna. Hon lever på blod. När hon stöter ihop med Arash, en vilsen ung man med en narkoman till far, vaknar någonting i henne som en gång var mänskligt. Kanske just för att även Arash börjar känna sig som en levande död. Frågan är om deras liv går att sammanlänka, och i så fall hur?

Det är lockande att namedroppa när man ska beskriva manusförfattaren och regissören Ana Lily Amirpours sätt att arbeta. Vi kan snacka Tarantinos våldsromantik och tighta dialog, vi kan nämna Lynchs surrealism och poetiska scenkompositioner eller Frank Millers nattsvarta, dekadenta miljöer, men det är egentligen inte relevant. För vad Amirpour kommer med har såklart sina rötter, men det är samtidigt helt unikt. Och jag är förförd, svept av stolen, jag har inte en chans. A Girl Walks Home Alone At Night är helt jädra oemotståndlig.

Vampyrgenren har alltid haft ett nära band till erotik, och den andan finns kvar också här, fast på ett helt nytt sätt. Istället för sex vibrerar denna film av förälskelse och sensualitet. Ni vet det där elektriska ögonblicket precis innan en kyss, som är ljusår bättre än själva kyssen – hela filmen känns så! Jag sitter på nålar med ett bultande hjärta och kastas som en trasa mellan skör romantik, gapande hopplöshet och isande skräck. Det är fruktansvärt och underbart.

Mycket av historien berättas med musik, vilket är ett riktigt riskabelt drag. Att gestalta en historia med hjälp av hopplockade låtar blir lätt bara banal pannkaka. Men här har soundtracket fått bli som ännu en skådespelare, lika noggrant regisserad, med ett lika tydligt mål. Varje låt, för att inte säga varje ton, är exakt avvägd och inkänd med millimeterprecision, och därigenom blir musiken en omistlig del av berättandet.

Men den största delen av historiens själva själ är den visuella skönheten. Det här måste vara världens vackraste vampyrfilm. Utan att någonsin väga över mot det pretentiösa är varje scen ett komplett konstverk, en liten ljuvlig berättelse i sig själv. De minuter där vampyren, vars namn vi aldrig får veta, åker skateboard på tomma gator med hijaben fladdrande bakom sig som en svart mantel, är som mörk choklad för mina ögon och balsam för min själ. Det är precis som den där korta stunden innan läpparna möts – jag vill aldrig att det ska ta slut.

Amirpour har alltså i princip återuppfunnit en hel filmgenre, och det här är hennes långfilmsdebut. DEBUT. Snälla någon, ge den kvinnan en kaka.

© 2015 NonStop Entertainment. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar