Klassiker: Alien

Titel Alien (1979)
Regi
Skådespelare , , ,
Genre /
Längd 116min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

I den fasansfulla Alien-sagans första del besvarar rymdskeppet Nostromos besättning en SOS-signal från en avlägsen planet, och upptäcker då en dödlig livsform som förökar sig i människokroppar. Nu tvingas besättningen slåss, inte bara för sin egen överlevnad, utan för hela mänsklighetens överlevnad.

Recension

Nu när jorden har färdat flera varv kring sin egna axel sen detta hände så kan jag väl lika gärna ”come clean” som man säger på andra sidan det stora havet. När jag var en liten osnyten skitunge så var det inte allt för ovanligt att man var hemma hos sina kompisar och kollade film, en av dessa hade ett par föräldrar som hade gjort ett ganska så smart system att alla filmer som hade blåa fodral var okej för oss barn att se på och filmen med rött födral, var ju inte fullt så lämpliga för oss att titta på. Vilka filmer tror ni att vi helst tittade på? Och bland dessa röda så minns jag klart och tydligt att denna klassiker fanns, men efter att ha fått filmen förklarad för mig så klarade jag helt enkelt inte av att se filmen (klarar inte av parasiter, speciellt inte levande oragnismer) och det dröjade till nu innan jag tog mig i kragen och satte mig framför denna klassiker.

Trots att filmen är nästintill 40 år gammal(!) så bjöd på filmen upp till en dans som var både sofistikerad, följsam och som hade förvånatsvärt få rynkor, trots sin ålder. Visst så märker man att dom fick ta och förlita sig mer på att bygga upp stämningen än att köra fullt på med effekter, eftersom effekter på den tiden var ju av den analoga typen och att göra något med en dator än att spela Pong på var bara att drömma om. Det som är nästan det mest intressanta utav allt i filmen, är faktiskt det kön som Ripley har och faktumet att hon spelades utav någon bystdrottning, utan faktiskt hade och har något innanför pannbennet, vilket i sig ger mer djup åt karaktären och det faktum att hon sakta men säkert går från att vara en sidokaraktär till att bli en badass tjej som utrotar Xenomorpher som om det inte vore någon större bagis.

Filmens styrka ligger i att man har ett oerhört bra manus och story att luta sig emot och det kommer både en och två vändningar i filmen, som var en sån överraskning att t.om. jag blev förvånad över hur plotchangen och fick spola tillbaks en gång för att verkligen se vad som hände. När man väl blir så överraskad att man måste dubbelkolla vad som hände, då är det ett bra tecken på att man behärskar konsten att hänföra och berätta en berättelse som folk har svårt att slita sig ifrån. Det enda som var lite tråkigt med filmen var inte något som filmen i sig kunde rå för, och det var att jag visste att det fanns fler filmer och att med största sannolikhet betyde att Ripley skulle klara sig från monstret.

© 1979 Twentieth Century Fox. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Kommentarer

  • Jag applåderar stort! Äntligen har du sett den och du gillar den! Dagens ungdomar som är uppväxta med CGI-effekter och hjärndöd skräck tycks inte tycka om den, vilket bara bevisar hur snett det har gått för mänskligheten.
    Och jag får ju erkänna att jag trodde du skämtade när du sa att du först nu såg filmen för första gången. Ja menar, det är ju si så där 20 år försent för en nästan 30-årig grabb 😉

Lämna en kommentar