Call Me by Your Name

Titel Call Me by Your Name (2017)
Regi
Skådespelare , ,
Genre /
Längd 132min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Filmen utspelas i norra Italien sommaren 1983. En ung amerikansk-italienare blir förälskad i en amerikansk student som kommer för att studera och bo hos hans familj. Tillsammans upplever de en oförglömlig sommar - full av musik, mat och kärlek - som för evigt kommer att förändra dem.

Recension

Jag känner att ingen recension kommer göra denna filmen rättvisa. Det är mer utav vad den lämnar för känsla hos den individuella tittaren. Vad jag känner och får utav denna filmen. Kommer vara annorlunda för någon annan. Detta är visserligen något man kan säga till alla filmer gjorda, och det stämmer. Men det känns som ”Call Me by Your Name” är den typen av film, som bygger på känslor. Ibland behövs inte mycket mer.

Filmen har redan fått massvis med hyllningar och bra kritik. Salongen jag såg den i hade värsta applådregnet i slutet. Även ifall jag inte skulle ranka det som den absolut bästa från 2017. Är det fortfarande en förbaskat stark kandidat att hamna på årslistan över de bästa filmerna. Vad som gör den så pass bra, är något jag inte kan förklara. Det har med känslan den lämna en med, och hur allting vävs samman som helhet. Jag kände romans, jag kände sorg, jag kände värme.

Filmen utspelar sig i 1980-talets Italien, och Luca Guadagnino (regissören) lyckas fånga den känslan. Italien har aldrig känt mer levande som om det vore en varm sommarmånad under 80-talet som här. Dans, hormoner, cigaretter, simning tar plats här och känns naturligt. Även musiken gjorde så mycket. Slutscenen är den kraftfullaste av de alla med val av musiken. Jag tror många kan relatera till filmen och dess slutscen.

Det är väldigt lite naket i filmen. Vilket man kanske förväntar sig av filmen. Men jag tycker regissören ger en bra förklaring till varför han väljer detta medvetet. Han ville inte att filmen skulle förlita sig på en massa sexscener. Utan låta tittaren förlita sig på känslorna och resan dessa två karaktärer gör. Det är deras kärlek för varandra som är drivkraften.

Kemin mellan Armie Hammer och Timothée Chalamet är en av de bättre på ett bra tag. Allting bara känns äkta och naturligt. Lusten, känslorna, kärleken. Detta är inte skådespelare, eller karaktärer. Detta är personer. Även Michael Stuhlbarg som pappan till Elio (Timothée Chalamet), är fantastisk. Han har en av de bästa scenerna i hela filmen. När han pratar med sin son om något jag tror många önskar deras egna pappor sagt till dem. Jag tänker inte säga vad han säger, men det är inget mer simplare än en faders kärlek till sin son. Och att inget är fel, för livet är ändå för kort.

I sin helhet krävs inte mycket för att göra en bra film. Men du måste veta hur du ska hantera det. Vilket Luca Guadagnino gör. Han har lyckats transportera tittaren till 80-talets Italien, och till en oskyldig tid. Vi bekantar oss med Elio och Oliver, och hur deras vänskap växer. Och blir något mer under denna vackra sommar. Känslorna är det som styr och är i fokus här, och få filmer lyckas skapa så här bra stämning. En simpel historia, jävligt fint berättad.

© 2017 Sony Pictures Classics. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar