Crimson Peak

Titel Crimson Peak (2015)
Regi
Skådespelare , , ,
Genre //
Längd 119min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

När hennes hjärta blir stulet av en förförisk främling, sveps en ung kvinna bort till ett hus, byggt på ett berg av blodröd lera. Huset är en plats fylld av farliga hemligheter som kommer att hemsöka henne för evigt. Mellan lust och mörker, mellan mystik och galenskap, ligger sanningen bakom Crimson Peak.

Recension

Den unga författaren Edith (Mia Wasikowska) tas med storm när hon träffar den gåtfulle européen Thomas (Tom Hiddleston). Efter sin fars plötsliga död gifter hon sig med honom, och följer med honom och hans kontrollerande syster Lucille (Jessica Chastain) till deras barndomshem. Men något står inte rätt till, de mystiska syskonen verkar ha mörka hemligheter, och huset självt har en alldeles egen agenda.

Crimson Peak börjar så underbart bra. Alltså, vi snackar Oscarsregnbra. Det är som att kastas rakt in i en 1800-talsroman, en förtrollande steampunkfantasi, med fantastiska kostymer, kalla kårar och bultande skräckromantik. Det är minst sagt fängslande, och väldigt originellt. Särskilt när det gäller detaljrikedomen i blod och gore, såhär brukar det INTE se ut i Hollywoodskräckisar. Här hymlas det inte med hur det går till att krossa ett huvud, tvärtom festas det till ordentligt med bitar av sönderslagen skalle och hjärnsubstans. Jag tvingas blunda med ena ögat ett antal gånger, och det är ett högt betyg i sig.

Men, när handlingen förläggs i just Crimson Peak istället för i Buffalo, börjar allting långsamt rasa. Ju längre tiden går, desto mer vänds det klassiska till banalt, desto fler plot holes dyker det upp, desto mer spricker den skimrande illusionen, desto mer besviken blir jag. Det hade bara krävts ett mått av återhållsamhet för att göra den här filmen till en klassiker, och det skär i mitt hjärta att konstatera vilken pannkaka det istället blir av alltihop.

Skådespeleriet, som är smakfullt teatraliskt i början, ballar ur till totalt överspel mot slutet. Varken Wasikowska eller Chastain lyckas fylla ut sina roller på ett trovärdigt sätt, utan tar istället i så de nästan spricker, och det blir mest… fånigt. Undantaget är Tom Hiddleston. Han är fullkomligt hypnotisk, och hans karaktär är den enda som känns någorlunda relaterbar. Enda nackdelen med honom är att han med sin genuina prestation får sina motspelerskor att kännas ännu mer överdrivna.

Men mest av allt känner jag mig riktigt snuvad på konfekten när det gäller själva huset. Filmskaparna har ju hajpat upp det ordentligt, varit sparsamma med att svara på frågor och signalerat att huset kommer spela huvudrollen i filmen, att det nästan kommer vara som en levande varelse. Pyttsan. Det är vackert, det är mystiskt, det är suggestivt – men det är också ett helt vanligt spökhus. Jag kanske missar något här, jag kanske måste se filmen fem gånger till, men jag hittar ingenting som skiljer den här kåken från vilken annan byggnad som helst som inhyser avlidna hyresgäster.

Som sagt, det tar emot att säga det, men Crimson Peak kan sammanfattas med ett enda ord: antiklimax.

© Universal Pictures. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (1 röster, genomsnitt: 4,00 av 5)
Loading...

Lämna en kommentar