Deadpool

Titel Deadpool (2016)
Regi
Skådespelare , ,
Genre //
Längd 108min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Marvels skruvade anti-hjälte och fanfavorit dyker nu äntligen upp på bio. Den tidigare legosoldaten Wade Wilson får efter en rad experiment helande krafter. Han antar alter-egot Deadpool och med sina nya förmågor och en mörk humor jagar han mannen som nästan förstörde hans liv. Ryan Reynolds spelar Deadpool och i övriga roller ser vi bland annat Morena Baccarin (Homeland) och T.J. Miller (Sillicon Valley).

Recension

ÄNTLIGEN sitter jag bänkad framför Deadpool! Som jag har längtat, som jag har väntat! Jag har inte en tanke på att sänka mina förväntningar en smula, för jag är så övertygad om att de kommer infrias. Allt har hittills tytt på det. Och de första tio minuterna gör mig inte ett dugg besviken! Jag blir som en stjärnögd tioåring igen av bra action, och gosh bananer, det här är bra action.

Till skillnad från Suicide Squad, som trist nog satsar på trygga åldersgränsen PG-13, har Deadpool varit barnförbjuden från dag ett. Det är en frihet man utnyttjar till fullo med en riktigt blodig och kladdig inledningsscen. Vi snackar hjärnsubstans, avhuggna huvuden och kroppar så mosade att det låter ”splatt” när de träffar asfalten. Hela tiden behåller antihjälten sin kvickhet, kombinationen humor och ultravåld är absolut lysande, och jag gör mig redo att dela ut högsta betyg. Men sen händer något.

Från inledningsscenen sker ett hopp bakåt i tiden, och filmen utvecklas till vad de flesta superhjältefilmer först i sin franchise är: en klassisk ursprungshistoria. Vi får lära känna den vardagskriminelle Wade Wilson (Ryan Reynolds), som efter ett ödesdigert cancerbesked låter sig experimenteras på, i hopp om att överleva. Den tortyrlika proceduren ger honom extrema läkningsegenskaper, avhuggna lemmar kan växa ut igen och han blir i princip odödlig, men han blir också fruktansvärt vanställd. När han väl lyckats fly är han besatt av två saker. Att få tillbaka sitt gamla stiliga yttre och, förstås, hämnd.

I takt med att Wilson förvandlas till sitt blodtörstiga alter ego, börjar stjärnglansen i mina ögon avta. Det blir aldrig igen sådär blodigt och fartfyllt som första scenen, och inte heller i närheten av lika roligt. Faktum är att karaktären Deadpool snabbt går från kvick och finurlig till enerverande. Den torra humorn ersätts av något mycket mer pubertalt, en parad av skrev- och pruttskämt som blir svårare och svårare att skratta åt, och de kvarvarande sekvenser som fortfarande är roliga försvinner liksom i mängden. Dessutom visar sig historien vara förvånande generisk. Deadpool har marknadsförts som annorlunda, ovanlig och skruvad, men på det stora hela är den här filmen precis lika förutsägbar som vilken Batman- eller Spindelmannenfilm som helst – fast med fler svordomar.

I längden kan jag inte heller förneka hur ovälkommen jag känner mig. Inför premiären har en ganska fånig lura-din-flickvän-att-se-actionfilm-kampanj drivits, vilket jag ganska bestämt ignorerat, just eftersom jag sett så mycket fram emot det hela. Men hela filmen genomsyras av samma stämning, jag kan inte låta bli att känna att det konsekvent skämtas på min bekostnad. Som kvinnlig actionkonsument blir man i ärlighetens namn rätt van vid att blunda för mainstreamsexism, men den här filmen tänjer mina gränser betydligt mer än jag är bekväm med.

Deadpool är fortfarande underhållande, och ett värdigt tillskott till Marvel-filmskatten, visst. Men höll den vad den lovade? Levde den upp till sin potential? Gjorde den sin seriefigur rättvisa? Nej, nej och nej.

© 2016 Twentieth Century Fox. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (3 röster, genomsnitt: 3,00 av 5)
Loading...

Lämna en kommentar