Det blåser upp en vind

Titel Det blåser upp en vind (The Wind Rises) (2013)
Regi
Skådespelare , ,
Genre //
Längd 126min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Jiro drömmer om att flyga, designa och konstruera vackra flygplan. Men han är närsynt och därmed oförmögen att bli pilot. När han anställs på ett stort japanskt ingenjörsbolag upptäcks dock hans begåvning och han utvecklas till en av världens främsta konstruktörer. Det blåser upp en vind är en berättelse om Jiros liv och skildrar många av de historiska händelser som påverkade honom under 1900-talet. Bland annat den stora jordbävningen i Kanto 1923, den svåra depressionen, tbc-epidemin och Japans olika krigshandlingar. Han möter och blir förälskad i Nahoko, odlar och hyllar sin vänskap med kollegan Honjo, och leder flygplansutvecklingen in i framtiden.

Recension

Det är med en viss tveksamhet som jag laddar Hayao Miyazakis absolut sista mästerverk, för det kan väl inte vara något annat än ett mästerverk med tanke på att alla hans andra filmer är i princip de filmer som har gjort Studio Ghibli till vad det är idag, så att säga att det inte var ett dugg pirrigt hade varit att direkt ljuga. När nästan 2 timmar har passerat så sitter jag där, med den där känslan i kroppen, den där känslan som åtminstone jag fick när jag såg det absolut sista avsnittet av tv-serien ”Vänner” och visste att efter det så finns det inget mer och då menar jag verkligen det. Men känslan blandas snabbt upp med en euforisk känsla av att jag nyligen har haft privilegiet att se en Ghibli-film och som dessutom är film som både Studio Ghibli men även Miyazaki kan vara oerhört stolta över. Visst, det må kanske inte vara den bästa Ghibli-filmen och definitivt inte den bästa Miyazaki-filmen som jag har sett, men det är inte heller långt ifrån att den ska knycka titeln som den bästa Miyazaki-filmen.

Något som jag alltid har varit ett stort fan av när det kommer till Studio Ghibli titlarna är deras öga för detaljer och hur deras tecknings/animations-stil gör att objekt ser mer verkliga ut än när man jämför med till exempel västerländsk animering, sen så att de överhuvudtaget fortfarande brukar ”Old School”-animation (med viss hjälp av datorer) är ju bara det anmärkningsvärt och en aningens tufft. Dock bör tilläggas att det visuella försvinner ibland när det är alldeles för mycket rörelse och det verkar nästan som man har låtit snabba scener/händelser fått en aningens mindre kvalitativa animering för att låta de scener/bakgrunder där det händer väldigt lite få en oerhörd detaljrikedom. En annan sak som kan ses som negativ, men som i det stora hela antagligen lätt glöms bort är att filmen känns en aningens för verklighetsbaserad, egentligen är det ingen dålig sak, men när man är van vid att skämmas bort med trolska sagor, med ordentliga doser av både magi men även för den delen fantasy. Som inbiten Miyzaki/Ghibli-fanatiker så är det också intressant att se en film vars protagonist (huvudperson) inte är en tjej/kvinna och där det faktiskt inte finns någon gris/svin i filmen, vilket annars brukar vara två kända varumärken för just Miyzakis filmer.

© 2013 NIBARIKI - GNDHDDTK

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar