Klassiker: Eldmärkt

Titel Eldmärkt (Spontaneous Combustion) (1990)
Regi
Skådespelare , ,
Genre //
Längd 97min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Året är 1955. I Nevadas karga öken utsätts ett ungt par för stora mängder radioaktiv strålning under ett topphemligt experiment. Resultatet blir en otrolig framgång för regeringens forskning kring kärnvapen. Nio månader senare föder paret ett barn. Idag är han 34 år. Hans förflutna är ett stort mysterium och snart upptäcker han mörka sidor hos sig själv som han inte kan kontrollera. Med endast viljans kraft kan han få folk att fatta eld. Men det finns de som vet orsaken till hans förödande krafter. Tog regeringens experimenten verkligen slut 34 år tidigare?

Recension

Spontaneous Combustion är regisserad av ingen mindre än Tobe Hooper. I den här filmen tacklar han ämnet med hur man spontant kan börjar brinna. Där har funnits riktiga rapporter om detta i verkligheten, men inget man kunnat fastställa vara sant. Hur mycket denna är baserad på en sanna historier vet jag inte, men skulle misstänka 0%. Filmen överlag påminner ganska mycket om en 50-tals sci-fi film. Et gift par genomgår ett experiment (på 50-talet), deras nyfödda son blir påverkad av detta. Samtidigt som forskare och doktorer vill experimentera på honom då de är onda. Huvudpersonen kan i sin tur spontant börja brinna och få andra att börja brinna. Även via telefon och elektricitet.

Filmen överlag är inte särskilt bra. Handlingen är ganska så rörig emellanåt, för att sedan bli väldigt löjlig. Jag ska vara ärlig och säga, att det var lite svårt att hänga med ibland. Det var varje gång Sam (Brad Dourif) spontant började brinna, eller fick andra att brinna som filmen var som mest underhållande. Allt annat däremellan är ganska så bortglömt, och allt för invecklat för att ens bry sig. Effekterna är mediokra. För 1990 förväntar man sig lite bättre, även för dess budget de hade.

Men den största höjdpunkten är Brad Dourif som är räddaren i nöden. Han gör en hyfsad insats i en film som inte riktigt förtjänar det. Han är bara en oskyldig människa som fallit offer för ett experiment. Han gillar inte att han kan spontant börja brinna, eller får andra att brinna. Så man hejar på honom under hela filmens gång. Där Brad Dourif lyckas porträtta en bra huvudperson, som nog är det enda minnesvärda i hela filmen.

En kul liten trivia. Regissören John Landis har en cameo i filmen, som en radio tekniker. Som senare brinner upp till döds. En rolig liten scen, och nog den mest kända scenen i hela filmen. Slutet är också helt fucked up, och förvirrande. Men underhållande på sitt egna lilla sätt. Filmen börjar ganska så långsamt och tar sin tid, innan saker börjar hända. Men när de väl händer är det något underhållande faktiskt.

I sin helhet är Spontaneous Combustion inte en särskilt bra film egentligen. Den tar för lång tid på sig, innan saker och ting börjar inträffa som är något underhållande. Samtidigt som dess handling är något förvirrande och invecklad att följa. Effekterna är mediokra även för 90-talets standard. Det bästa är Brad Dourif skådespelar insats, som räddar en annars högst medioker bortglömd film.

© Taurus Films. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar