Klassiker: Fiend Without a Face

Titel Fiend Without a Face (1958)
Regi
Skådespelare , ,
Genre /
Längd 75min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Invisible atomic monsters attack a U.S. Armed Forces base and the local residents.

Recension

Där är förvånande många ”mördar hjärnor” filmer där ute. Vissa är i ”campy” faktorn, med andra tar sig på lite allvarligare. Fiend Without a Face är en bra balans mellan dessa två, och lyckas vara en av de bättre filmerna i ”mördar hjärnor” subgenren. En forskare tar och experimenterar med telepati nära ett kärnkraftverk. Genom detta lyckas han skapa någon slags liv i form utav hjärnor. De går amok och dödar folk i närområdet och även militärbasen som är stationerad vid kärnkraftverket. De är osynliga under mestadels av filmen. Men blir synliga mot slutet av filmen (de sista 10 minuterna).

Det hela låter väldigt löjligt, och hör hemma i den där ”campy” faktorn. Men vad som balanserar upp den är att den lyckas vara ganska så välgjord. Trots att de är osynliga i början, är man ändå underhållen och får det man vill ha från en sådan här film. Skådespelarna skådespelar heller inte så mycket så det blir överspel. Det ligger på en bra plan där filmen också ligger. När hjärnorna också väl attackerar är det ändå välgjort för att vara 50-tal. Effekterna är bra, och det är väldigt underhållande. Det kan nog också vara en av de mer våldsammaste filmerna som kommit från 50-talet. Då det är en hel del blod i filmen, när de skjuter på hjärnorna. Där är en scen där en person använder en yxa för att hugga en hjärna. För 1958 är detta ganska så groteskt. Filmen har även den där härliga sci-fi 50-tals andan över sig, vilket är något jag är svag för.

En liten trivia för er alla. I en intervju berättade huvudpersonen Marshall Thompson, att regissören Arthur Crabtree inte ville göra filmen. För han ansåg att sci-fi var ”under” honom. Det slutade med att han knappt dök upp för sitt arbete under inspelning av filmen. Till slut så hoppade Arthur Crabtree av filmen, och Marshall Thompson fick avsluta regin. Hur mycket detta är sanningen vet jag dock inte, men allt är enligt Marshall Thompson egna historia.

I sin helhet är detta allt man kan begära från en 50-tals sci-fi film. Den lyckas vara en bra balans mellan ”campy” och välgjord sci-fi. Trots att hjärnorna ej synts fören de sista 10 minuterna, håller den ändå intresset och underhållningen igång. Det bästa med filmen är de sista 10 minuterna, och det bjuds på en del groteska men ack så bra effekter för att vara 1958. Det är ingen filmen som kommer revolutionära eller beröra dig. Men om du gillar denna typen av filmer, kommer du verkligen inte bli besviken.

© Metro-Goldwyn-Mayer Studios Inc. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar