Klassiker: Flykten från helvetet

Titel Flykten från helvetet (Suspiria) (1977)
Regi
Skådespelare , ,
Genre
Längd 98min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

A newcomer to a prestigious ballet academy comes to realize that the school is a front for something sinister amidst a series of grisly murders.

Recension

Suspiria har blivit hyllad till att vara en av de visuellt snyggaste skräckfilmerna någonsin gjord. Men filmen är så mycket mer än bara det. Det är som en enda lång mardrömsscen efter den andra, och bara skriker atmosfär. Helt klart att den lever upp till sitt rykte. Filmens story är inte dess starkaste styrka. Det är mer eller mindre en film om häxeri och avgudning utav det, i en balettskola. Men Dario Argento gör upp för det med allt andra.

Där är flertals scener där det inte finns några dialoger, och personer går i de långa korridorerna. Fyllt med stark rika färger och musik som bara osar ut genom högtalarna. Musiken gjordes av bandet Goblin, som Argento också jobbade med i den Europeiska versionen av Dawn of the Dead, där deras musik även kan höras. Vad som också gör att färgerna är så färggranna är för att de använde sig utav technicolor. Här visar man att man kan använda sig utav färger, och skapa den perfekta stämningen. Allt atmosfäriskt är inte bara svart och vit, som jag hyllat tidigare.

Morden är finfina och lämnar en nöjd. Visst kan blodet se lite väl Falu rödfärg ut, men på något sätt passar det in i filmens stuk. Det blir som en del av filmens personlighet. Allt från fönstren, till hallarna så är också scenografin härlig att kolla på. Det påminner om de äldre tyska stumfilmerna som fått beteckningen ”german expression”. Filmen är som en färgglad sådan film i sin helhet.

Som ni kanske märker så nämner jag bara atmosfär och färger och musik. Men det är för att där inte är så mycket mer att berätta om filmen. Det är här den skiner som bäst, och det är därför den är som mest omtalad. Storyn som jag skrev är inte den starkaste punkten, men samtidigt adderar den till filmens mardrömsatmosfär.

I sin helhet är där en anledning till att Suspiria är så pass omtalad. Den osar och skiner i sina färger, och med flertals scener där inga dialoger är med. Där musiken får spela. Känns allting som en enda lång atmosfärisk mardröm som man inte kan slita sig loss från. Allting är perfekt för en oktobernatt och man vill bara krypa ner i täcket.

© International Classic Inc. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar