Independence Day: Återkomsten

Titel Independence Day: Återkomsten (Independence Day: Resurgence) (2016)
Regi
Skådespelare , ,
Genre //
Längd 120min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Vi har alltid vetat att de skulle komma tillbaka. Efter att INDEPENDENCE DAY lyfte blockbustern till en ny nivå kommer nu ett nytt kaptitel som höjer ribban ytterligare. För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse. Roland Emmerich är tillbaka som regissör och i rollerna ser vi bland annat Liam Hemsworth, Bill Pullman, Jeff Goldblum och Viveca A. Fox.

Recension

Det närmar sig 4e juli, den amerikanska nationaldagen, och fanskapet som skedde för 20 år sen händer igen: jorden invaderas av blodtörstiga aliens, allt liv på planeten riskerar att utrotas, undergången är nära, och den här gången är det till och med ännu värre än sist. Oh the humanity. Skillnaden mellan idag, 2016, och 1996, är att den här gången bryr jag mig inte ett dugg. Jag bevittnar den ultimata katastrofen, och jag är totalt likgiltig. Det är något allvarligt fel med Independence Day: Återkomsten.

Men för att lista ut vad det kan vara, måste vi först titta på 1996 års Independence Day. Eller egentligen, 90-talet över huvud taget. För bannemej om inte 90-talet kunde sin action. Vi snackar T2, Dödligt Vapen, Point Break, Armageddon, Bad Boys, Mission Impossible, Face/Off, Matrix, Jurassic Park… Filmer man kan ha olika åsikter om, filmer att älska eller hata, men märk väl: alla har en åsikt. De har en självklar plats i filmhistorien. Ur denna uppsjö av testosteron föddes Independence Day, en av de absolut ostigaste actionfilmerna någonsin. Karaktärerna är likeable, actionscenerna är tajta, takten är väl avvägd, och tokpatriotismen är underbart fånig. En alltigenom underhållande film som enligt mig funkar än idag, och om man inte gillar den så gör man helt klart det näst bästa: hatar den. Alla rätt.

Men nu är det 10-tal, och det är någonting ruttet i actiongenren, som jag har svårt att sätta fingret på. Kanske är det att man vill klämma in alldeles för mycket specialeffekter (som i X-men: Apocalypse), kanske är det att man gör karaktärerna alldeles för gråa (som i Batman v Superman), kanske är det att man skriver historierna alldeles för rörigt (som i Terminator: Genisys). Independence Day: Återkomsten lider av alla dessa problem, men det är något mer, något tyngre och segare och mycket, mycket värre.

Independence Day: Återkomsten är helt enkelt absolut själlös. Jag har faktiskt inget mer att säga. Jag vill inte prata om den mer. Jag vill inte redogöra för alla sharkjumps och klumpig exposition, vill inte klaga på hur man skrivit in hur många karaktärer som helst utan att ge det minsta substans till någon, vill inte störa mig på hur actionscenerna är överdrivna och one-liner-replikerna pinsamma, jag vill inte ta i den mer. När eftertexterna rullade var jag förbannad, nu är jag bara trött och less. Jag vill glömma att det här skräpet existerar och gå vidare med mitt liv.

Se den om du vill se den, man ska ju liksom se den, folk kommer ju se den. Så är det ju, och livet tuffar på. Men någonstans är jag på riktigt orolig för att det är den här typen av kass underhållning som kommer göra oss till maskiner till slut.

© Twentieth Century Fox

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar