Klassiker: Kogänget

Titel Kogänget (Home on the Range) (2004)
Regi ,
Skådespelare , , ,
Genre //
Längd 76min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Den girige och efterlyste skurken Alameda Slim vill ha all mark han kan komma över, inklusive farmen Paradiset, som är på väg att säljas på auktion. Här bor de tre bestämda kossorna Maggie, Fru Coloway och Grace, den tjurige geten Jeb samt alla deras vänner. Ett gäng som aldrig tänker ge upp sin älskade farm! Tillsammans med sheriffens karatesparkande häst Buck ger de sig ut för att fånga Slim och hans gäng, ta belöningen och köpa tillbaka Paradiset! Från att ha levt ett lugnt liv på farmen, är de nu indragna i ett helvilt äventyr med fartfyllda jakter och galna upptåg.

Recension

En sak som jag har upptäckt efter att ha sett stort antal filmer är att allt som oftast brukar inte filmer som har en lägre betyg än 6,0 IMDb vara något som är ”min kopp te”. Men i det här fallet så blev jag faktiskt positivt överraskad. Dock ska jag väl ärligt erkänna att jag i början av filmen kände mig en aningens skeptisk  när såg den stilen som filmen var tecknad i, då jag personligen tycker att den liknar allt för mycket den stil som oftast brukar användas när man gör en tv-serie av en Disney klassiker som sänds om och om igen på Disney Channel.

Men efter att man har tagit sig igenom halva filmen så finns det dock en charm, ta till exempel Judi Dench (som de flesta känner igen som ”Q” från James Bond filmerna) som lånar ut sin röst till en ko med en hatt, hur coolt är inte det att få en sådan dignitet när det kommer till skådespelaryrket och som sedan ”bjuder på sig själv” genom att låta sin röst ge liv åt en ko? Visserligen så känns filmen en aning som en underdog och hade det inte varit Disney som hade gjort filmen och stämplat den med sin klassiker stämpel, så känns det som att dess öde hade varit att hamna i en rea låda på Konsum.

Som traditionen säger så är det nästintill ett måste att det finns ett eller allra helst flera musikalnummer i en Disney film och självfallet så bjuds vi på ett par nummer som känns så där typiskt Disney, där man verkligen kan sjunga om vad som helst mellan himmel och jord och det ändå på något sätt känns som att det är som  det alltid har varit så och att det är lite av en standard. För att summera det hela så känns det som att det är massor med små detaljer som bär upp filmen, allt från bad guy:ens sköna lakejerna, dom söta djuren på gården som alla gnabbas och tjafsar med varandra med glimten i ögat, hästen Chucks aningens förstora pondus och ego till den småsliskiga karaktären Wesley.

© Disney

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar