Southpaw

Titel Southpaw (2015)
Regi
Skådespelare , , , , ,
Genre //
Längd 124min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Billy “The Great” Hope (Jake Gyllenhaal) är regerande mellanviktsmästare i boxning, och har med sin oortodoxa boxningsstil, gjort sig känd som en brutal och offensiv fighter. Sporrad av sin egen känsla av otillräcklighet och starka behov av kärlek, pengar och berömmelse har han kämpat sig till allt han drömt om. Men en dag inträffar en tragisk olycka som får Billys liv att rasa samman. Från att ha varit på topp, både i och utanför ringen, förlorar han allt och hans dagar blir en tjock dimma fylld av sorg, alkohol och droger. Billys nedåtspiral blir allt värre, tills den före detta boxaren Tick tar på sig att få honom på rätt köl igen. Billy tvingas nu möta sina demoner, och inse att ibland är man sin egen största motståndare.

Recension

En av modern historias största boxningsfighter (i alla fall den mest emotsedda) var utan tvekan den mellan Manny Pacquiao och Floyd Mayweather, Jr. på MGM i Las Vegas den andra maj 2015. Den som var observant under matchens gång såg antagligen en del saker, dels i ringen, men även utanför till exempel att filmen ”Southpaw” var matchens officiella filmsponsor och att en övertaggad Jake Gyllenhaal var på plats och såg matchen på plats. Nog talat om dessa luddiga omständigheter och låt oss istället summera det faktum att Southpaw var med och sponsrade matchen, detta måste bero på åtminstone två faktorer och antagligen en kombination av båda nämligen att man hade en oerhörd stor tilltro i filmen och att den skulle slå och/eller att det fanns pengar att helt enkelt och ser man på det så här i efterhand så var det ju en genidrag att marknadsföra en boxningsfilm genom att låta den sponsra den största boxningsmatchen den här sidan av millenniet.

Innan filmen matas in i spelaren så hinner jag reflektera att jag inte har sett speciellt många boxningsfilmer innan, eller fighting filmer för den delen (om vi nu endast de drama filmer som sätter en fighting person i fokus) och om minnet inte spelar mig ett spratt så var nog the The Wrestler eller The Fighter även fast vi måste gå så pass långt tillbaka som Cinderella Man för att hitta en boxningsfilm som jag faktiskt tyckte om så mycket att jag sett den ett flertal gånger. Om vi nu riktar uppmärksamheten till Jake Gyllenhaal, Rachel McAdams (är det någon mer än jag som tycker att hon är grymt lik både Leslie Mann och Elizabeth Banks?), Forest Whitaker och Curtis ”50 cent” Jackson så har man faktiskt något som är inte bara bra utan fruktansvärt och oerhört förvånande bra!

Sen så vad exakt som faktiskt gör att filmen faktiskt är gravt bättre än vad man vågade hoppas på kan ju bero på allt från den fysiska förvandlingen som Gyllenhaal genomgick inför filmen, eller hur lugnet som Whitaker sprider i de filmer som han är med eller om det helt enkelt är på grund av det sjukt snygga fotot i filmen? Eller är det helt enkelt det vanliga gamla klassiska berättelsen där en person som inte haft något, får allt och sen raseras denne persons vardag och återigen så måste hen resa sig upp och på vägen tillbaka även kanske inse att materiella ting må kanske inte vara allt i världen. Oavsett vad som är den exakta orsaken till att filmen ändå är så pass bra så är trots allt oerhört se värd och för en gångs skulle så känns Gyllenhaal oerhört sympatisk och på något konstigt sätt som en ”riktigt” skådespelare och inte någon som bara är känd för att vara känd och ingen vet egentligen vart kändisskapet började någon stannas.

© 2015 Check Hook LLC. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar