Spider-Man: Homecoming

Titel Spider-Man: Homecoming (2017)
Regi
Skådespelare , , , ,
Genre //
Längd 133min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Den unge Peter Parker/Spindelmannen (Tom Holland), som gjorde spektakulär debut i Captain America: Civil War, börjar utforska sin nyfunna identitet som nätsvingande superhjälte i SPIDER-MAN: HOMECOMING. Fortfarande exalterad över sin upplevelse med the Avengers återvänder Peter hem till sin moster May (Marisa Tomei), under sin mentor Tony Starks (Robert Downey Jr.) uppsikt. Han försöker återuppta sina dagliga rutiner, men kan inte riktigt släppa tanken på att få uträtta nya hjältedåd. När superskurken Vulture (Michael Keaton) dyker upp får han chansen - samtidigt som allt han håller kärt plötsligt befinner sig i stor fara.

Recension

Spider-Man: Homecoming är den senaste filmen i MCU. vid det här laget så är vi alla bekanta med MCU, och förväntar oss ungefär vad vi kan få av dem. Där är vissa som sticker ut och håller högre standard. Men majoriteten är mestadels underhållande superhjälte filmer.
Men jag måste nog medge att Spider-Man: Homecoming, tillhör den andra gruppen. Den som håller lite högre standard. Vilket är lite ironiskt sagt, då filmen egentligen är en underhållande superhjälte film.

Vad som gör filmen mer speciell, är kanske delvis för att jag håller Spider-Man extra om hjärtat. Tillsammans med Batman är han min favorit superhjälte, och jag är inte ensam om det. Därför har det känts sådär varje gång de ska göra honom på nytt de senaste åren. Detta är tredje ”rebooten” vår kära hjälte har haft inom loppet av 14år.Men Spider-Man: Homecoming får det absolut rätt. De har lyckats pricka karaktären rätt och för första gången känns det som jag ser den Peter Parker/Spider-Man jag läste som barn.

Filmen är regisserad av Jon Watts, som gjorde Cop Car. En ganska så bra förbisedd film med Kevin Bacon, som jag rekommenderar.
Tom Holland återvänder i rollen, där vi fick ett litet smakprov av honom i Captain America: Civil War. Allt det vi älskade med honom i den, förgylls här. Han har inte ändrat sig och är samma härliga Spider-Man vi lärde oss att älska i den filmen. Jag är övertygad om att han är den bästa vi haft hittills i rollen. Även ifall Andrew Garfield också var riktigt bra.

Sedan har vi en av mina favorit skådespelare, Michael Keaton som skurken The Vulture. Jag säger inte detta då jag älskar Michael Keaton, utan för att jag verkligen tror att oavsett vem som hade spelat rollen här, så hade det varit samma scenario.
För mig är The Vulture den bästa skurken MCU har haft sedan Loki. Varför? För dem ger honom ett syfte, ett motiv. Sådant som gör att vi förstår varför skurken gör som han/hon gör. Inte den typiska ”jag är ond så jag ska göra onda saker och ta över världen”. Vilket det har varit för många utav i MCU. Vilket är deras svaga punkt.

Men för mig är The Vulture en utvecklad skurk som har sina motiv och vi förstår varför han gör som han gör. Där är även en liten ”twist” som involverar honom framåt slutet av filmen. Och när det avslöjades kunde man höra en nål ramla på marken i biografen. Detta gjorde så man fick ännu mer större förståelse för honom, och det ändrade även scenariot mellan honom och Spider-Man totalt. För man visste att det var tvunget att avsluta annorlunda härifrån. Sedan hjälper det också att ha en sådan pass talangfull skådespelare som Michael Keaton i rollen. Inte nog med att referensen till Birdman är härlig nog. Men Keaton är en av de få skådespelare som lyckas med både drama, komedi och vara hotfull. Alla tre kan han spela perfekt och övertygande, och han ger detta till sin roll.

Men det absolut bästa med filmen är att den lyckas fånga high-school scenariot perfekt. Dilemmat och problematiken Peter har att balansera sitt liv genom att vara en superhjälte, samtidigt som han är en normal tonåring som går i skolan. Detta har inte riktgit gjorts innan i de andra filmerna. Där var mer av det i Amazing Spider-Man än i Tobey Maguire filmen. Men det var aldrig riktigt den där känslan, som serietidningarna porträtta. Vi känner aldrig riktgit av Peters strul mellan att vara en hjälte och en tonåring. Här får vi det. Faktum är så är filmen nog 50% en high-school film. En del av filmen kändes som jag såg på en tonårs film om en tonåring. Ni vet ”coming of age” typ filmerna. Vilket var en perfekt mix i denna superhjälte film. Det blev en annorlunda känsla, och en känsla som jag känner behövdes. Framför allt när du även gör en Spider-Man film.

Tony Stark är med i mycket av annonserna till filmen, men han tar inte över. Vilket många kanske befarar. Faktum är, så är han inte med mer än 10 minuter totalt, om ens det. Han är mer där för en guide, eller mentor till Peter. Men även då så synts han knappt till.
Han är en trevlig bonus, men jag tror ärligt talat filmen hade kunnat klarat sig lika bra utan honom. Men det ger också lite mer tyngd i en dramatisk scen mellan Peter och Tony som är ganska så bra.

Vilket kanske är det negativa med filmen. Samtidigt som den är otroligt rolig (en av de roligaste Marvel filmerna), underhållande, bra actionscener och bra high-school miljöer med en härlig känsla till dem. Så fattas lite av de dramatiska stunderna/scenerna i filmen. Något som de andra filmerna kanske lyckades något lite bättre med. Där var aldrig riktgit en scen där det kändes som hoppet var över, eller där man kände Peters styrka när allting var nere. Vi fick en scen när han har fått ett tak nerslängt på sig. Vilket är en bra dramatisk stund, men filmen fokuserar mer på de andra elementen, vilket gör att de dramatiska stunderna blir mer slängda åt sidan. Något som jag tycker ändå är lite av en viktig roll i en Spider-Man film.

En favoritscen är i början när vi ser Peter som Spider-Man och ett montage börjar spela, och vi ser hans dagliga sysslor i hemtrakterna. Det var en underbar scen som visade oss att detta är den klassiska Spider-Man vi alla känner och älskar. Det satte tonen för filmen, och det var en bra start och introduktion till vår nya Spider-Man för de komna åren. Jag vill även slänga ut musiken. Bra musik, och även bra låtar som spelas under filmen. Kände att de förtjänade sin egna lilla rad. Där är några annorlunda förändringar de gör i filmen gentemot serietidningarna. Jag själv är den typen av person att jag gillar och se annorlunda tagningar på diverse berättelser/historier. Så för mig har det aldrig varit ett problem, när de ändrar någonting i en film från en serietidning. Men om du är den typen av person, så kanske där är några ändringar här som du nog inte kommer gilla. I sin helhet är Spider-Man: Homecoming inte bara den bästa Spider-Man filmen sedan Spider-Man 2, men även en av de bättre filmerna inom MCU.

Den följer samma mönster som majoriteten, genom att vara en underhållande superhjältefilm. Men samtidigt lyckas den balansera miljöerna från actionscener till high-school. Det är första filmen som verkligen visar oss Peters dilemma genom att vara en superhjälte, samtidigt som han är en vanlig tonåring i skolan. Det är första gången jag känner karaktären är gjord rätt. Tom Holland är helt suverän i rollen.
Lägg även på en fantastisk skurk med ett syfte och motiv. Spelad fantastiskt av Michael Keaton.

Det är ingen perfekt film. Jag hade kanske önskat att den gått lite djupare in på de dramatiska stunderna för Peter genom att vara en superhjälte. Jag hade även kunnat klara mig utan Tony Stark, men jag förstår också varför han är där. Men samtidigt har jag inte haft så här kul, och underbart från en superhjälte film på ett tag (borträknat Wonder Woman). Spider-Man: Homecoming är precis som titeln. Spider-Man har hittat hem.

© 2017 CTMG, Inc. All rights reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar