Strange Magic

Titel Strange Magic (2015)
Regi
Skådespelare , , , , ,
Genre //
Längd 99min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

STRANGE MAGIC är en skruvad musikalsaga inspirerad av "En midsommarnattsdröm". Historien handlar om en färgstark skara troll, älvor, feer och odågor och deras galet roliga missöden utlösta av en kraftfull, magisk brygd.

Recension

Jag sätter mig i biofåtöljen, ljuset släcks, filmen startar… Och pang, jag får genast flashbacks ifrån när min brorsdotter var liten. Hon hade sådana där direkt-till-vhs-filmer, som handlade om Bratz eller Digimon eller någon annan produkt som skulle säljas, och man såg dem tillsammans med henne för att hon skulle bli glad, trots att de var ganska fruktansvärda. Alla som någon gång haft en relation till ett barn har nog liknande erfarenheter.

Men jag minns snart att året inte längre är 1999, utan 2015, och den här filmen är ingen liten skitproduktion utan står på giganters axlar. Den har de tunga varumärkena Disney och Lucas Films i ryggen, har regisserats av mannen bakom Toy Story och musiken är skapad av kompositören från Moulin Rouge. Jag tappar hakan. VAD HÄNDE?

Rent visuellt är det stökigt, grylligt och väldigt, väldigt plastigt. Varför man har valt denna typ av utdaterade animation är för mig en gåta. Karaktärerna är genomgående bleka och charmlösa, och röstskådespelarna låter som att de inte tar spektaklet på allvar (det hade jag i och för sig inte heller gjort). Alan Cumming i rollen som Bog King är undantaget, han gör som vanligt så gott han kan, men här har han hamnat i en riktigt platt pannkaka.

Den musikaliska ledaren Marius de Vries, som alltså har Moulin Rouge på sitt CV, återanvänder sin idé om att använda redan existerande låtar för att knåpa ihop en ny musikal. Det gick ju så bra sist. Men redan inom de första fem minuterna, när Elvis ”Can’t Help Falling In Love” stapplande knyts ihop med Beyoncés ”Crazy In Love” misstänker jag att det inte kommer funka den här gången. Och det blir liksom bara värre. 99 minuter ägnas åt att systematiskt slakta låtar vi känner och älskar, och i slutet, när ”Wild Thing” fullkomligt sandblästras till oigenkännlighet, vill jag nästan gråta.

Till dessa tortyrtoner bankas man i huvudet med budskapet om att alla förtjänar kärlek, att man faktiskt kan älska varandra fast man är olika, och att den som är elak egentligen bara är missförstådd. Alltså exakt samma idé som nästan varje barnfilm kommit med sedan Shrek. Behövde vi verkligen den här filmen också?

Vill du ha roligt med ett barn i sommar så rekommenderar jag varmt en match minigolf istället.

© & TM 2014 Lucasfilm Ltd.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (1 röster, genomsnitt: 1,00 av 5)
Loading...

Lämna en kommentar