Terminator: Genisys

Titel Terminator: Genisys (2015)
Regi
Skådespelare , , ,
Genre //
Längd 126min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

När ledaren för mänsklighetens motståndsrörelse, John Connor (Jason Clarke), skickar Kyle Reese (Jai Courtney) bakåt i tiden till 1984, för att skydda Sarah Connor (Emilia Clarke) och säkra framtiden, leder en rad oförutsedda händelser till förändringar i tidslinjen. Plötsligt befinner sig Reese i en ny och främmande version av det förflutna, där han finner osannolika allierade, däribland ”The Guardian” (Arnold Schwarzenegger), farliga nya fiender och ett oväntat nytt uppdrag: att återställa framtiden.

Recension

Innan det var dags att bänka sig framför Terminator Genisys satte jag mig lydigt och såg om första Terminator, som jag inte sett sen jag var liten. Och det var tur det, för vill man hänga med i den här filmen krävs det verkligen att man gjort sin läxa.

Kyle Reese (Jai Courtney) skickas alltså tillbaka i tiden för att skydda Sarah Connor (Emilia Clarke), precis som vi redan känner till. Men han hamnar i ett annat, förändrat, 1984, där varken det förflutna eller framtiden stämmer överens med vad han räknat med. Den Sarah han trodde sig behöva beskydda dundrar snart in genom ett fönster med en lastbil, räddar livet på honom, och snor kaxigt den klassiska repliken ”come with me if you want to live” (här ler jag från öra till öra). Hon har redan blivit badass och har full koll på vem hon är och vilken roll hon spelar i historien. Med sig har hon sin något grånade terminatoradoptivförälder, som så klart spelas av mannen, myten, legenden – Arnold Schwarzenegger. Han beskriver sig själv träffande: ”old – but not obsolete.”

Smidigt och hyfsat sömlöst vävs handlingen från denna film och den första i serien ihop, samtidigt som hela universumet vrids ett kvarts varv och öppnar upp för en helt ny historia. Det går snabbt, det händer mycket, och det flirtas hej vilt med inbitna fans. Hos mig går det hem, jag blir totalcharmad.

Men efter denna kittlande bergochdalbanetur av snygg action och mysig nostalgi, saktar det ner. Rejält. Vi bjuds på en kavalkad av plottwists, tankenötter och tidsparadoxer som skulle göra självaste Christopher Nolan yr i huvudet, och fastän jag förstår, och till och med gillar, tanken med olika tidslinjer och annan filosofisk akrobatik, kan jag inte låta bli att känna det som att jag vandrat in på en särskilt intensiv matematiklektion. Blir det prov på det här?

I allt detta krångel går något mycket viktigt förlorat, nämligen undergångsstämningen. Terminator ett och två andas en skitig rök av apokalyps och dödsångest, något som helt prioriterats bort den här gången. Karaktärerna är prydliga som söndagsskoleungar, visar alldeles lagom mängd hud och är oförmögna att svettas eller bli smutsiga. På sin höjd blir någon lite lätt stressad eller bekymrad över mänsklighetens stundande undergång. Det blir ganska själlöst.

Men, Emilia Clarke gör ett stabilt jobb som Sarah Connor, Arnold Schwarzenegger är faktiskt snudd på fullkomlig, och jag är visserligen förvirrad och smått oberörd men samtidigt väldigt underhållen. En klart godkänd uppföljare, och jag skulle kunna satsa en slant på att det kommer fler.

© 2015 Paramount Pictures. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (6 röster, genomsnitt: 4,00 av 5)
Loading...

Lämna en kommentar