The Glass Castle

Titel The Glass Castle (2017)
Regi
Skådespelare , ,
Genre /
Längd 127min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Baserad på Jeannette Walls omtalade memoarer. En ung kvinna växer upp i en dysfunktionell familj som ständigt är på rymmen från polisen. I en fattig miljö uppfostras hon och hennes tre syskon av en alkoholiserad men kärleksfull och påhittig pappa som berättar magiska historier för att distrahera barnen från allt elände, och en självisk, svag och konstnärlig mamma. En känslomässig berättelse om Jeanette Walls uppväxt. Baserad på den gripande succéboken ”Glasslottet”.

Recension

The Glass Castle är den senaste filmen från regissören till ”Short Term 12”, som också hade Brie Larsson i huvudrollen. Den här gången är det en adaption på en bok som görs med samma namn. Jag har inte läst boken, men fick en kopia av den när jag gick på visningen. Pluspoäng där. Men jag vet inte hur mycket sugen jag blev att läsa boken, efter att ha sett filmen. Den är inte dålig, där är talang både framför och bakom kameran. Men för mig blir det något som inte riktigt klickar. Något som inte stämmer överens med hur tonen är satt här. Gentemot hur det måste ha varit i verkligheten för dessa barnen och levnadssättet. Woody Harrelson spelar denna fader som flyttar rundor med sin familj, och påstår att livet är ett äventyr. Här behövs ingen skola eller levnadsstandard mått. Modern spelad av Naomi Watts är inte mycket till stor hjälp. Hon målar tavlor, men får inget för det. Detta resulterar i att barnen får ta hand om sig själva under större delar av uppväxten. Filmen korsklipper mellan vår huvudperson Jeannette från nutid (1989) till dåtid då hon är barn.

Filmen bär på en stor brist som jag tror gör att den har fått ett svalt mottagande. Filmens ton sitter inte riktigt där den ska göra. När vi väl kommer ner i grund och botten av allting. Så är detta en tragisk händelse som hänt på riktigt (boken är baserad på Jeannettes liv själv, där av en självbiografi bok). Trots att jag inte läst boken, så är detta hemska saker filmen tar upp. Deras far är alkoholmissbrukare, och de går tre dagar utan de får mat. Då fadern super för pengarna, modern bara blundar. Men under dessa tragiska scener, så försöker filmen vara upplyftande. Som att de lever livet, de är ett äventyr. Där musiken i bakgrunden indikerar på att det är en magisk stund vi bevittnar. Vilket inte alls är det som porträttas framför kameran. Där av blev jag väldigt fundersam över vad filmen försökte berätta med att lägga till denna typen av musik. Det är inget magiskt alls, det är en tragedi. Jag tror filmen skulle vågat mer och varit betydligt mörkare och seriösare. Nu behandlar de situationen som en tuff uppväxt med ett budskap bakom sig.

Tillbakablickarna är också mer intressanta att följa. Än när vi följer Jeannette i nutid, och hennes vuxna liv. Det blir ganska så små trist fort, och filmen repeterar sig själv lite för ofta kan jag tycka. Speciellt när ena halvan inte är lika intressant, så blir de 127 minuterna något långa. Trots att det är en hel livsstil som ska filmas. Men filmen blir svårsmält under dessa perioder, och hade behövt förbättring även här. Det blir mer fokus på olika händelser som inträffar, och inte mycket av en strukturerad berättelse som har en slutpoäng. Jag gillade heller inte slutet, och kom lite från ingenstans.

Vad som gör filmen är skådespelarnas insatser. Woody Harrelson är nog den bästa av allihop. Då hans karaktär som fadern, också är med utvecklad. Vi får reda på varför Woody Harrelson är alkoholist. Vilket i sig också är en tragisk sak, men filmen bara putsar bort det som om det inte är någon stor grej. Vilket det egentligen är. Barnskådespelarna tycker jag gör bra ifrån sig. Detta året har varit ganska så bra när barnen ska vara i fokus i filmer. Även Brie Larsson gör bra ifrån sig, trots delarna med henne är tristast. Jag tycker även kameraarbetet i filmen är bra hanterat. Där är ett par scener där de använder sig av en lång tagning, vilket jag känner förbättrade miljöerna. Det kändes mer realistiskt, vilket jag tror var rätt val av regissören att göra.

I sin helhet är The Glass Castle en välgjord film. Där är talang både framför och bakom kameran. Skådespelarna gör bra ifrån sig, speciellt Woody Harrelson som har den mest utvecklade och intressanta karaktären i filmen. Även kameraarbetet var hanterat bra, och skapade bra realistiska miljöer åt tittaren ibland. Men i det stora hela är tonen och fokuset på filmen inte bra. Du har denna alkoholiserade fadern som inte är en bra far åt sina barn. En levnadsstandard som inte är okej, och filmen vill göra det äventyrligt och magiskt. Med fel val av musik i bakgrunden. Det hela blir mer trist när den klipper till nutiden (1989) och vi får följa Brie Larsson. Det hela går från misär till glada livet. Udda kändes det hela, och mot slutet ville jag bara det skulle sluta då det verkligen kändes som 127 minuter. Jag kan se folk ändå tycka om den. Den är välgjord och välspelad. Men jösses behövde de jobba med fokuset och tonen här. Vad ville filmen ha sagt?

© 2017 Lions Gate Entertainment Inc. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar