Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Titel Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017)
Regi
Skådespelare , ,
Genre //
Längd 115min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Från Oscar®vinnaren Martin McDonagh kommer ett mörkt skruvat drama, THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI där Frances McDormand spelar huvudrollen som den förtvivlade Mildred Hayes.. Frustrerad över den lokala polisens brist på framsteg i att hitta hennes dotters mördare, tar hon saken i egna händer för att hitta de ansvariga som utfört det brutala mordet några månader tidigare. Hon ställer stadens högt aktade polischef mot väggen (Oscar®nominerade Woody Harrelsson) på ett kontroversiellt sätt, genom att sätta upp stora reklamskyltar med ett budskap direkt riktat mot honom. När andreofficer Dixon blir involverad i utredningen förvärras situationen och det blir en kamp mellan Mildred och den lokala polisen i Ebbing.

Recension

Då och då dyker där upp filmer som hyllar den vardagliga hjälten. I en tid där vi fylls med superhjältar på vita duken. Så känns det fräscht när en film hyllar den vardagliga personen. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri är den typen av film. Vår hjälte: Mildred Hayes spelad av Frances McDormand. Hon är inte perfekt vid någon benämning. Hon gör olagliga saker, hotar folk och kan rent av bli psykopatisk. Men allting är av förståelse hos tittaren. Efter att hennes dotter blivit våldtagen och mördad, tar hon alla möjligheter hon kan. Genom att ta lagen i egna händer, då polisen misslyckats med det dem ska göra. Hon blir ingen favorit i staden, men hos vissa glänser hon. Hon står upp för lagen, och gör det hon tror sig vara rätt. Hon är en uppgiven moder helt enkelt, där samhället och lagen har misslyckats. I det ser vi och förstår hennes motiv. I henne ser vi filmens hjälte. Precis som du och jag.

I den benämningen kan man göra stora jämförelser med Fargo. Men detta är något helt annat. Trots att man kan känna av att Coen bröderna hade mycket gärna kunnat göra filmen. Men jag tänker inte dra någon jämförelse, då det är en helt egen unik film på egna ben. Vi kan mycket väl också sett Frances McDormand bästa insats sedan Marge karaktären i Fargo. Detta är också en av de mest intressanta karaktären jag sett i en film på väldigt länge. Hon är envis, motvillig, slarvig. Men hon är också en kvinna som gör allt i sin makt för att få någon form av rättvisa. Hon står upp för sig själv, och bryr sig inte om vad andra tycker. Samtidigt som hon inte är perfekt. Det är nästan förvånande att se den typen av karaktär i dagens filmer. Alla karaktärer i filmen är tredimensionella. Även de som inte är med så mycket, som den feta tandläkaren. Filmen är rik på sidokaraktärer. Genom att också få miljön av denna lilla staden, gör det hela mer intimare. En liten stad, där inget särskilt händer. Sedan bryter hela helvetet upp när dessa tre texterna synts till på de tre skyltarna. Jag älskar det.

Det ska även poängteras att trots detta är en mörk film om sorg, ilska, hämnd och våld. Så är det i grund och botten en svart komedi. En subgenre som jag älskar. Men det är sällan det funkar. Här funkar det perfekt, och manuset skrivet av Martin McDonagh är nästintill perfekt. De komiska bitarna funkar perfekt i kontrast med hur allting annat är. Trots en mörk historia, så är det roligt hur tre skyltar kan skapa så mycket kaos. Något av den bästa komiken kommer när Mildred varje gång förolämpar någon. Ingen vågar heller käfta emot henne, då de vet det kommer bara bli värre. Hon har en riktigt rejäl tunga ska tilläggas! Inte ens prästen är säker.

Som jag skrev tidigare är den rik på sidokaraktärer. Men även de utvecklas och har en story arc under filmens gång. Sam Rockwell är utan tvekan den som har störst utveckling under filmens gång. Mer så än Mildred. Jag vill även passa på och säga, Sam Rockwell är så förbannat underskattad i branschen att det nästan är kriminellt. Vart är hans Oscars nominering? Och ja, han dansar även i denna filmen. Jag tror det är i hans kontrakt vid det här laget. Det hjälper också att genom att skapa en viss stämning till miljön. Så blir staden mer levande med alla dess invånare. En liten stad fylld med färgrika karaktärer, som man sent kommer glömma.

Det enda negativa jag kan komma på är att där är en scen jag känner de hade kunnat klippt bort. Det är en flashback scen som involverar dottern, och de sista minuterna mellan henne och Mildred. Jag känner filmen inte behövde denna scenen, då vi redan förstår allt tack vare Frances McDormands skådespel. Även den tysta scenen där hon kollar in i dotterns rum är mer än tillräckligt för oss att kunna tolka.

I sin helhet är detta en fantastisk film på många sätt och vis. Den är fylld med färgrika karaktärer. Som stärks ännu mer av det skarpt skrivna manuset och miljön de sätter oss i. Den lilla tysta staden där ingenting händer. Frances McDormand gör hennes bästa insats tillsammans med Marge karaktären från Fargo här. Karaktären Mildred är en av mina nya favoritkaraktärer i en film på ett bra tag. Hon är en vardaglig hjälte. Genom att vara den icke så perfekta modern, som gör lite olagliga saker. Men som vi alla supportar till 100%. Alla andra skådespelare gör fantastiskt ifrån sig, samt deras respektive karaktärer. Allt från Sam Rockwells utveckling från rasistisk polis som inte bryr sig, till en polis som börjar tänka om lite i banorna. Inte bara inom sitt arbete, utan som person. Till Peter Dinklage karaktär som bryr sig allt för mycket om Mildred. Detta är ingen film om att lösa ett mord. Detta är en film om färgrika karaktärer i en liten stad, där tre skyltar vänder upp och ner på vardagen.

© Twentieth Century Fox. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (1 röster, genomsnitt: 4,00 av 5)
Loading...

Lämna en kommentar