Wonder Wheel

Titel Wonder Wheel (2017)
Regi
Skådespelare , , ,
Genre
Längd 101min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

Årets julfilm från Scanbox är Woody Allens Wonder Wheel, berättelsen om fyra människor vars liv sammanflätas på Coney Islands livliga nöjesfält. Ginny (Kate Winslet) är en känslomässigt bräcklig aktris som numera försörjer sig som servitris på en lokal krog. Hennes grovhuggne man Humpty (Jim Belushi) är karusellskötare, och den stilige unge livräddaren Mickey (Justin Timberlake) drömmer om att bli dramatiker. Humptys dotter Carolina (Juno Temple) har återvänt hem till pappas lägenhet, där hon gömmer sig undan gangsters. Wonder Wheel är en stark, dramatisk historia om passion, våld och svek som utspelar sig på femtiotalets pittoreska Coney Island. För det vackra fotot står Oscarbelönade Vittorio Storaro.

Recension

Det har blivit en standard grej att Woody Allen släpper något nytt varje år. Att se en ny film från honom, har blivit lika vanligt som julafton, eller en dag på jobbet. Vilket också resulterar i en del svajiga resultat. Vissa år är bättre än andra. Men alla är nog överens att han inte är lika skarp längre. Med filmer som Annie Hall och Manhattan på sitt resumé. Så känns det tråkigt att samma person har Irrational Man på samma resumé. Midnight In Paris kom nära, men jag tycker inte om den lika mycket som många andra gör. Jag har ännu inte sett hans film från förra året, Café Society. Men Wonder Wheel lyckas vara ett steg uppåt från både Irrational Man och Magic in the Moonlight. Dock så når det inte enda hela vägen.

Vad som gör Wonder Wheel så pass bra som den är, är Kate Winslet. Hon gör helt klart en av hennes bättre insatser på senare år. Här finner hon sin röst i en tröttsam fru. Som en gång var en före detta skådespelare, och idag jobbar som servitör. Hennes man är den typiska amerikanaren, fast menar väl. Hennes pojke från ett annat äktenskap är en busunge, och sätter eld på allting. Kate Winslet passar som handen i handske för denna roll. Hon gör en trovärdig insats. Det är henne vi hejar på längs filmens gång, och vill henne väl. Vilket gör dilemmat och valet hon gör i slutet. Något man som tittare ifrågasätter om det var rätt eller fel. Men vi förstår hennes motiv varför hon gör som hon gör.

Sidoskådespelarna är bra de med. Främst tycker jag det är kul att Jim Belushi får en stor roll. Juno Temple som dottern med en mörk bakgrund som förföljer henne är bra. Men hennes karaktär är inte tillräckligt djup eller intressant skriven. För att jag ska bry mig helt ut om hennes förflutna, vilket är anledningen till att hon gömmer sig. Justin Timberlake är nog den som imponerar minst. Inte för han är dålig, men han spelar mer eller mindre sig själv. Hans karaktär börjar som en av de mer intressanta, för att senare bli en av de tråkigare.

Vad som funkar minst för filmen är valet av berättande. Det börjar med en berättarröst av Justin Timberlake, där han tittar in i kameran. För att adressera tittaren som tittar. Det funkar, men det finns inget avslut till berättelsen. Han är själv delaktig i berättelsen. Men när hans karaktär väl kommer in i huvudstoryn. Så försvinner delen där han talar till tittaren. Vilket gör valet att ha han göra det från början udda. Jag tycker de skulle köra hela vägen ut, med berättandet åt tittaren. Även många scener utspelar sig i huset som Kate Winslet och Jim Belushi bor i. Inget fel med det, men det hela gör så det känns mer som en pjäs. I vissa filmer funkar det. Men hur dialogerna är skrivna, och hur karaktärerna agerar. Kommer det ibland av sig som en pjäs. Det är nog det som ligget och spökar.

Jag tycker dock filmen är snyggt filmad. Där är bra val av långa scener, vilket Woody Allen är känd för. De är planerade väl och placerade vid rätt tillfällen. Även ljuset fungerar som en bra del av berättandet. Tycker den är extra tydlig och snygg när Ginny (Kate Winslet) och Carolina (Juno Temple) har en konversation. Angående Mickey (Justin Timberlake). Där färgen går från orange till blått. Detta då deras hus är precis placerat mitt i Coney Island. Även miljöerna är härliga. Med nöjespark temat alltid i bakgrunden, och en placering i 50-talet osar härlighet.

I sin helhet är Wonder Wheel bättre än de två senaste Woody Allen filmerna (inte sett Café Society). Men svajar fortfarande på en del viktiga punkter. Framför allt valet av att berätta historien. Den börjar på ett sätt, och avslutar på ett annat. Som inte funkade enligt mig. Vad som räddar filmen är Kate Winslet insats som Ginny. Det är henne vi har störst förståelse för, och som vi vill väl mest av alla karaktärer. Jim Belushi är också bra som mannen till Ginny. Han vill bara väl, även ifall han kan komma av sig som sträng. Det är en fin film att kolla på. Nöjesparken i bakgrunden med de härliga färgerna, samt att placera filmen i 50-talet tillför. Men när allting är slut och klart. Så känns det som ännu en Woody Allen film som bara slutar, utan några större svar eller konsekvenser. Med tanke på att han sprutar ut en film per år hela tiden. Känns det mer som autopilot än konstnär.

© 2017 Gravier Productions. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar