X-men: Apocalypse

Titel X-men: Apocalypse (2016)
Regi
Skådespelare , , ,
Genre //
Längd 144min
Åldersgräns
IMDb IMDb
Synopsis

I början av civilisationen var han dyrkad som en gud. Apocalypse, den första och starkaste av alla mutanter i X-Men universumet, tog krafter från andra mutanter för att bland annat bli odödlig och osynlig. Efter tusentals år vaknar han igen och blir djupt besviken på den nya värld han möts av. Han rekryterar flertalet mutanter, bland annat en förkrossad Magneto (Michael Fassbender), för att rensa världen på människor och skapa en ny världsordning där han själv regerar. Ställda inför detta hot måste Raven (Jennifer Lawrence) med hjälp av Professor X (James McAvoy) leda ett team av unga X-Men för att rädda mänskligheten från total undergång.

Recension

I årtusenden har världens förste mutant, En Sabah Nur, legat i dvala, begravd under rasmassorna av en egyptisk pyramid. Men så en dag väcks han ur sin slummer, och när han…

Nej, nej vi får stoppa här, redan här vill jag in och gnälla. Att En Sabah Nur ens vaknar från början är en sådan obegripligt stor logisk lucka. Kom igen, menas det att på 3600 år har solen inte en enda gång lyst in genom det där meterstora hålet i marken? Inte förrän nu, när en random tjej missar att lägga tillbaka en matta på det?

Ni ser. Sådär sitter jag från början till slut, jag är irriterad på allt, för över precis hela filmen ligger en tjock hinna av… nonchalans.

Kanske är jag onödigt hård. Den här filmen är inte alls katastrofal. Men Bryan Singer, som behandlat X-menfranchisen med enorm värdighet hittills (han regisserade både första och andra filmen i serien, samt X-men: Days of Future Past) är kapabel till så otroligt mycket mer än såhär. X-men: Apocalypse är absolut sevärd om du är intresserad av genren, och med noll förväntningar i bagaget är den nog till och med hyfsat underhållande. Men när jag tänker på Singer nu, känner jag mig ändå som den förrådde Obi-Wan i Revenge of the Sith, när han besviket skriker åt Anakin: ”You were the chosen one!”

När vi ändå är inne på Star Wars: anledningen till att episod 1-3 (framför allt de två första såklart) är rätt kassa, är att en regissör ingen vågar säga emot fick hybris, och gick helt bananer på det här med specialeffekter och överdramatik. Allt ska vara större, bättre, FETARE än någonsin förr. Precis samma sak har hänt här, substans och innehåll har vackert fått maka på sig till fördel för den allmänna wow-faktorn (det var samma grej som gjorde pannkaka av Zack Snyders Batman v. Superman). Men det är ju det värsta misstaget man kan göra, för den faktiska anledningen till att fans går och ser filmen är ju genuin kärlek till karaktärerna och engagemang i historien. Resten är faktiskt bara fluff.

James McAvoy och Michael Fassbender (i rollen som Magneto) är utomordentliga i vanlig ordning, men till och med de snubblar på den slarviga och totalt oinspirerade dialogen (att på knä vråla till en eventuell Gud: “IS THIS WHAT YOU WANT FROM MEEE?!” har aldrig någonsin funkat). Manus lider dessutom av ett antal slarvproblem, inte minst ”oj hoppsan jag glömde bort min superkraft”-syndromet. Vi har att göra med en superskurk som pulvriserar folk med en handviftning ena sekunden, för att nästa sekund lydigt tappa alla sådana förmågor, allt efter vad filmen för tillfället kräver. En typisk sak man kan komma undan med om historien bär i övrigt, men här blir det bara frustrerande att titta på.

Det är mycket möjligt att X-men: Apocalypse kommer gå till historien som storslagen, för det är den. Påkostad, visuellt imponerande, episk till och med. Särskilt bra är den däremot inte.

© 2016 Twentieth Century Fox. All Rights Reserved.

Betyg
1 2 3 4 5 Inte bra Knappt godkänt Bra Mycket bra Mästerverk
Användarbetyg
Vilket betyg sätter du?
1 stjärna2 stjärnor3 stjärnor4 stjärnor5 stjärnor (Bli först med att betygsätta)
Loading...

Lämna en kommentar